I don't like people.
Jag är trött på människor. Jag är trött på människor som är falska och inte vågar säga vad de tycker. Vad de tänker och vad de vill göra. Jag är så jävla trött på att ändra personlighet efter vilka man umgås med.
Jag vill kunna vara mig själv oavsett mitt sällskap. Jag vill vara samma person på jobbet och i sällskap med mina vänner, som jag är hemma. Jag vill känna mig bekväm.
För att uppnå detta krävs en sak, äkta vänner.
Hur många äkta vänner har jag? Knappt ingen, om jag ens har en helt äkta vän. Jag vet inte om det är normalt att man inte kan prata om precis allt med ens så kallade bästa vän.
Jag vet inte ens vad jag ska skriva, känns inte som det spelar någon roll vad jag än skriver ändå. Allting kommer ändå rulla på, på samma dåliga sätt som det alltid har.
Men en sak som jag märkt nu det senaste är att folk har blivit så jävla själviska! Allt från att låna ut en skiva, till pengar eller att ge skjuts. Jag förstår om man inte KAN, men att man inte orkar, eller rent ut sagt inte 'känner för det' är ju bara LÖJLIGT! Jag kan bli så fruktansvärt förbannad på människor som är själviska, speciellt nu det senaste när det visat sig mer vanligt än ja... vanligt.
Jag kan inte påstå att jag är mycket bättre själv. Men och andra sidan så är det ju aldrig någon som ber mig om något, så är väl svårt att vara osjälvisk då i och för sig.
Men aja, allt går för övrigt åt helvete. Bantningen är ju som bortblåst för länge sedan. Försöker helt meninglöst att börja varannan dag som går, men alltid utan resultat. Jag vet inte vad jag ska göra åt saken faktiskt. Tänkte börja sola så kanske jag börjar tycka om min kropp mer, och därmed bli mer pepp att förbättra den ännu mer genom LYCKAD bantning. Men pengar pengar som sagt, allt ska ju styras av pengar.
Idag fyllde min underbara lillebror 6 år förresten. Han är helt underbar, vackraste lille-brodern i världen är han. Även om han kan tjata öronen ur en. Grattis till honom, i efterskott nu dock eftersom tolvslaget passerat.
Imorgon ska jag ställa klockan, duscha, åka ner till stan, eventuellt skaffa solkort, köpa en leksak till Leon kanske? Och framförallt handla mat. Allt hänger på pengar. Efter att lite planer under sportlovet gick i kras så har jag lite pengar över. Får se vad de blir helt enkelt. Eller så är jag så jävla lat att jag inte orkar ett skit, och sitter hemma och latar mig hela dagen. Det återstår att se. Men det skulle ju vara illa om det blev så eftersom min hylla i kylskåpet gapar tomt åt mig varje dag numera.
Ofta jag har bloggat förresten, helt otroligt.
Jag vill kunna vara mig själv oavsett mitt sällskap. Jag vill vara samma person på jobbet och i sällskap med mina vänner, som jag är hemma. Jag vill känna mig bekväm.
För att uppnå detta krävs en sak, äkta vänner.
Hur många äkta vänner har jag? Knappt ingen, om jag ens har en helt äkta vän. Jag vet inte om det är normalt att man inte kan prata om precis allt med ens så kallade bästa vän.
Jag vet inte ens vad jag ska skriva, känns inte som det spelar någon roll vad jag än skriver ändå. Allting kommer ändå rulla på, på samma dåliga sätt som det alltid har.
Men en sak som jag märkt nu det senaste är att folk har blivit så jävla själviska! Allt från att låna ut en skiva, till pengar eller att ge skjuts. Jag förstår om man inte KAN, men att man inte orkar, eller rent ut sagt inte 'känner för det' är ju bara LÖJLIGT! Jag kan bli så fruktansvärt förbannad på människor som är själviska, speciellt nu det senaste när det visat sig mer vanligt än ja... vanligt.
Jag kan inte påstå att jag är mycket bättre själv. Men och andra sidan så är det ju aldrig någon som ber mig om något, så är väl svårt att vara osjälvisk då i och för sig.
Men aja, allt går för övrigt åt helvete. Bantningen är ju som bortblåst för länge sedan. Försöker helt meninglöst att börja varannan dag som går, men alltid utan resultat. Jag vet inte vad jag ska göra åt saken faktiskt. Tänkte börja sola så kanske jag börjar tycka om min kropp mer, och därmed bli mer pepp att förbättra den ännu mer genom LYCKAD bantning. Men pengar pengar som sagt, allt ska ju styras av pengar.
Idag fyllde min underbara lillebror 6 år förresten. Han är helt underbar, vackraste lille-brodern i världen är han. Även om han kan tjata öronen ur en. Grattis till honom, i efterskott nu dock eftersom tolvslaget passerat.
Imorgon ska jag ställa klockan, duscha, åka ner till stan, eventuellt skaffa solkort, köpa en leksak till Leon kanske? Och framförallt handla mat. Allt hänger på pengar. Efter att lite planer under sportlovet gick i kras så har jag lite pengar över. Får se vad de blir helt enkelt. Eller så är jag så jävla lat att jag inte orkar ett skit, och sitter hemma och latar mig hela dagen. Det återstår att se. Men det skulle ju vara illa om det blev så eftersom min hylla i kylskåpet gapar tomt åt mig varje dag numera.
Ofta jag har bloggat förresten, helt otroligt.
Rollercoaster.
Jag vet att ingen vet hur jag mådde när jag gick i nionde klass. Ingen vet exakt hur det kändes när man gick till skolan varje dag, och gjorde absolut ingenting. Pratade inte med någon, umgicks inte med någon, åt ingenting. Det enda jag behövde var min mp3 och en penna så jag kunde kladda i skolböckerna under lektionerna. Under denna perioden var jag lik en zombie, eller det var mer som jag kände mig. Vart jag än var, vad jag än gjorde, så hade jag en speciell känsla hängande över mig. Det är precis som känslan man får på julafton. Det spelar liksom inte så stor roll vad man gör, för känslan är kvar ändå, och det är bara så mysigt!
Detta året har vart ett ganska ovanligt händelserikt år för min del. I februari tog det slut med mitt ex Joakim, som jag hade vart tillsammans med i 9 månader just då. Det var en tuff period, han var min "The One" och det var svårt att acceptera att det tog slut. Dock måste jag erkänna att jag grät förvånandsvärt lite under den perioden. Jag vet inte varför, för det handlade ju verkligen inte om svagare känslor eller så. Nåt var det iallafall.
Nu är det 29 oktober, snart november. Jag bor hemma igen, hemma hos familjen och gör absolut ingenting. Det känns som en berg och dalbana hela tiden. Jag vet att jag skrivit det förr, men ena stunden så har jag världens bästa humör, och senare samma dag så står jag i mitt rum ensam och gråter av någonting jag inte ens vet om själv.
Detta är mitt liv, och jag gör vad jag vill med det.
Tyvärr är inte den känslan under min Zombie period alls lika mysig. Det är mer raka motsatsen. Jag kan inte ens skriva allt jag tänkte och funderade över då, inte berätta det för någon, inte ens blogga om det. Men oavsett vad så försvann den perioden, den känslan som hängde över mig var som bortblåst efter en rad händelser, och äntligen var det över! Jag hade lyckats, jag var hel igen.
Detta året har vart ett ganska ovanligt händelserikt år för min del. I februari tog det slut med mitt ex Joakim, som jag hade vart tillsammans med i 9 månader just då. Det var en tuff period, han var min "The One" och det var svårt att acceptera att det tog slut. Dock måste jag erkänna att jag grät förvånandsvärt lite under den perioden. Jag vet inte varför, för det handlade ju verkligen inte om svagare känslor eller så. Nåt var det iallafall.
I Mars så började jag av någon anledning äta väldigt mycket godis, och jag skjöt upp i vikt. Men efter ett besök hos ungdomsmottagningen där jag blev nekad recept till P-piller pga min vikt fick igång mig. Jag började banta i samma stund som jag klev ut ur ungdomsmottagningen, och jag gick ner 12 KG. Detta är en stor grej för mig. Så länge som jag kämpat och försökt, men som alltid slutat med misslyckanden. Jag hade nog inte kunnat göra om det nu, för har försökt börja om tusen gånger om känns det som. 3-4 månader tog detta, bravo mig!
I början av sommaren hände det inte så mycket, inte vad jag minns iallafall. Jag satt mest inne och pratade i Skype med mina nya internetvänner Mackan, Fredde och Pet. Vi spelade och pratade väl mer eller mindre dygnet runt. Eller iallafall jag och Marcus.
I slutet av Juni träffade jag en kille, Johan. Jag var lycklig och helt överförälskad i den här killen. Inte nog med att det inte var distans, det var tom min granne! Jag blev även styvmor tills hans två söner, men ärligt talat så hade jag inget emot det. Det var mer mysigt. Åkte och badade, lagade mat och sånt vardagligt. Jag levde mig in i rollen och tom barnen verkade tycka om mig! Men allt detta fick ett snabbt slut, då han lurade mig på ett sätt jag inte ens vill skriva om. Jag hatar honom, och jag råder honom skarpt att hålla sig ifrån mitt hem om han inte vill ligga ner på marken och skrika av smärta efter jag knäat honom. Jag kommer aldrig kunna förstå mig på hur en människa som han tänker, aldrig någonsin.
I början av Juli så åkte jag till Spanien med mina internetvänner som jag nämnde innan. Det var en intressant resa, faktiskt. Vet inte riktigt vad jag ska säga om den heller. De var bara fett wierd allting.
Efter min utlands resa blev det kaos hemma, och det gick inte en sekund utan att någon skrek eller bråkade hemma, så jag höll mig mest nere i Malmö hos Marcus, och åkte hem och arbetade när det var dags för det. Men till slut la sig även det stora familjebråket och jag kunde börja bo hemma igen som vanligt.
Tiden gick och jag blev strax arbetslös efter en misslyckad sommar. Jag vet inte vad jag gjorde under denna perioden då jag var arbetslös, jag minns inget. Men gjorde väl antagligen ingenting eftersom jag inte minns något, haha.
Sedan i slutet av september fick jag jobb, eller rättare sagt en provasntällning på ICA Spara. I samma veva började jag även umgås med Emma mer, vilket resulterade i att vi kom ännu närmare varann, och nu är sjukt nära vänner. Detta glädjer mig sjukt mycket. Förmodligen är detta årets höjdpunkt.
Jag träffade även David. En kille som jag senare föll för, som jag offrade allt för. Jag fick ett erbjudande av min kompis Maggan om att hyra hennes lägenhet en månad, och betala halva hyran. Jag gick med på erbjudandet och jag bodde där med David ett ganska bra tag. Det gör ont att tänka på denna tiden, så tänker helt enkelt hoppa över att skriva om den alls.
Nu är det 29 oktober, snart november. Jag bor hemma igen, hemma hos familjen och gör absolut ingenting. Det känns som en berg och dalbana hela tiden. Jag vet att jag skrivit det förr, men ena stunden så har jag världens bästa humör, och senare samma dag så står jag i mitt rum ensam och gråter av någonting jag inte ens vet om själv.
Jag önskar jag kunde skriva exakt hur jag mår, exakt hur jag känner mig dag ut och dag in. Men ni skulle inte förstå. Ni skulle inte förstå hur den känslan känns som förföljer mig överallt. Ni skulle inte förstå er på alla mina tusen hemska tankar jag tänker hela tiden. Ni skulle inte förstå, ni skulle dömma mig. Ni skulle säga att jag skulle sluta tänka så, att allting kommer bli bra. Att jag ska ge det tid. Men FUCK tid, jag vill inte ha någon jävla tid.
Det finns bara en enda sak jag vill, och det kan jag inte få. Och om jag inte får det, så kommer jag istället sträva efter något annat. Jag vet att många av er inte hade tyckt om det om ni vetat exakt vad jag menar med allt jag skriver,
Detta är mitt liv, och jag gör vad jag vill med det.
"Up and down."
Ena stunden kokar jag av ilska och tänker -"Aldrig mer!" Nästa sitter jag där och tänker -"Jag kan inte ignorera mina känslor hur som helst."
Jävla skit, jag vet varken ut eller in! Och så fort jag är ensam mer än 30 minuter så gräver jag ner mig som en struts med huvudet i sanden.
Jag skojar inte när jag säger att jag verkligen gräver ner mig. För känslan som jag får när jag är ensam är fan hemsk. Alltid samma känsla. Man känner sig ensam, övergiven, deprimerad. Det är som om hjärnan kopplas på igen och du blir överväldigad av problem som måste kluras ut lösningar på. Det blir kortslutning, och så fort jag upplever det så gör jag allt för att få bort det igen. jag letar desperat efter något att fokusera mina tankar på. Spelar inte så stor roll vad.
Ibland finner jag mig själv tom tänkandes: -"Fokusera på den tavlan och fundera över den." Det är ju fan patetiskt, faktiskt.
Det är så illa allting. Jag VET vad som är fel, jag vet vad jag behöver göra, säga och sånt för att jag ska må bra igen, i slutänden. Men jag klarar det inte nu. För just nu är jag redan i skiten, och om jag gör det jag borde så hamnar jag ännu mer i skiten. Och den skiten orkar jag inte med, haha. :)
Nej men skämt och sido. Just nu står jag still, och ignorerar varenda känsla i min kropp så gott det går. Det största problemet är väl mina "Känslovågor" som jag kallar dom. Då mina murar rasar ner totalt för någon minut. Och under den tiden hinner jag skicka massa sms jag inte borde skicka. Vet inte om ni fattar, låter skumt jag vet. Vet inte om någon annan som får sådana där vågor sköljda över en, då man blir hur känslosam på alla möjliga sätt. Haha, löjligt.
Men nu orkar jag inte blogga. Har inget positivt att skriva ändå. Sug allihopa, och dra sedan åt helvete eller nåt.
Jävla skit, jag vet varken ut eller in! Och så fort jag är ensam mer än 30 minuter så gräver jag ner mig som en struts med huvudet i sanden.
Jag skojar inte när jag säger att jag verkligen gräver ner mig. För känslan som jag får när jag är ensam är fan hemsk. Alltid samma känsla. Man känner sig ensam, övergiven, deprimerad. Det är som om hjärnan kopplas på igen och du blir överväldigad av problem som måste kluras ut lösningar på. Det blir kortslutning, och så fort jag upplever det så gör jag allt för att få bort det igen. jag letar desperat efter något att fokusera mina tankar på. Spelar inte så stor roll vad.
Ibland finner jag mig själv tom tänkandes: -"Fokusera på den tavlan och fundera över den." Det är ju fan patetiskt, faktiskt.
Det är så illa allting. Jag VET vad som är fel, jag vet vad jag behöver göra, säga och sånt för att jag ska må bra igen, i slutänden. Men jag klarar det inte nu. För just nu är jag redan i skiten, och om jag gör det jag borde så hamnar jag ännu mer i skiten. Och den skiten orkar jag inte med, haha. :)
Nej men skämt och sido. Just nu står jag still, och ignorerar varenda känsla i min kropp så gott det går. Det största problemet är väl mina "Känslovågor" som jag kallar dom. Då mina murar rasar ner totalt för någon minut. Och under den tiden hinner jag skicka massa sms jag inte borde skicka. Vet inte om ni fattar, låter skumt jag vet. Vet inte om någon annan som får sådana där vågor sköljda över en, då man blir hur känslosam på alla möjliga sätt. Haha, löjligt.
Men nu orkar jag inte blogga. Har inget positivt att skriva ändå. Sug allihopa, och dra sedan åt helvete eller nåt.
The little things.
De små sakerna, de är de som gör ont. När man sitter i kassan på sitt arbete och en kund med exakt samma parfym går förbi. Du vill inget hellre än att denna kunden drar så lågt bort den bara kan från dig. Att känna en stor fet klump bildas i halsen bara pga en doft. Samma sak är det med cigaretter, musik, sms, saker som påminner en om saker vi gjorde, som vi sa.
Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig längre riktigt, eller hur jag mår. Hur borde jag må, och hur mår jag? Jag kan faktiskt inte svara på detta själv ens, och jag är den som borde veta.
Jag har väl egentligen inte så mycket att skriva. Eller så är det kanske det jag har, bara det att jag har svårt att släppa ut allt? Jag vet inte, jag vet inte som vanligt. Men nu ska jag.. jag vet inte vad jag ska. Sminka om mig kanske. för snart börjar det väl drösa in folk här som vanligt. Och dags för min frukost med, omelett!!
Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig längre riktigt, eller hur jag mår. Hur borde jag må, och hur mår jag? Jag kan faktiskt inte svara på detta själv ens, och jag är den som borde veta.
Jag har inte sovit en enda bra natt sedan jag kom hem. Jag ligger och oroar mig över saker hela nätterna, som bara slutar med att jag ligger och vrider och vänder på mig, får ont i ryggen och bröstkorgen. Det är inte skönt att sova så alls. Är väl kanske därför jag är så seg iofs, har ju trots allt vart så några nätter nu i rad.
Jag vet inte vad jag ska göra om dagarna heller riktigt. Jag kan inte sitta själv, som jag gör nu. För det är då alla tankar och funderingar kommer tillbaka. Och det slutar alltid med att jag startar den där låten. Den där jävla låten som från början var den bästa som fanns, som fick mig att flina fult och känna dom mest underbara känslorna. Nu är det som den har vänts emot mig. Visar den mörka delen av skogen ungefär. Visar hur hemskt livet kan vara och skrämmer vettet ur mig.
I början grät jag av lycka av denna låten, nu gråter jag bara av ren sorg. Jävla låt säger jag bara. Och ändå kan jag inte låa bli att fortfarande känna speciellt för den låten. Hmmf..
Jag har väl egentligen inte så mycket att skriva. Eller så är det kanske det jag har, bara det att jag har svårt att släppa ut allt? Jag vet inte, jag vet inte som vanligt. Men nu ska jag.. jag vet inte vad jag ska. Sminka om mig kanske. för snart börjar det väl drösa in folk här som vanligt. Och dags för min frukost med, omelett!!
Alot of things.
Hej mina trogna läsare!
Det har hänt mycket det senaste. Saker som jag både velat och inte velat ska ske. Ska väl kanske inte gå in på varenda detalj, men kan ju berätta lite iallafall.
Som jag skrev i förra inlägget (om jag minns rätt), så fick jag låna min kompis lägenhet en vecka framöver. Denna kompisen är Maggan och är min gamla arbetslamrat på ICA Dalaberg. Chockad, men glad som jag var så gav hon mig nyckeln och visade mig sin lägenhet. Sedan var det bara för mig att dra dit lite mat och sånt som jag skulle behöva.
Jag åkte dit i lördags, alltså den 19e tillsammans med David. Vi drog hem lite vänner under veckan. Och tillsammans såg vi film, lagade mat, beställde pizza, lyssnade på musik, rökte oändligt med cigg, spelade Playstation 3 osv. Det var mycket trevligt, och det tyngde nästan i bröstet på mig när jag fick sms om att Maggan ville ha tillbaka lägenheten denna helgen. Men så är det, jag är oavsett vad tacksam för att jag fått vara där en vecka. Ett stort tack till Maggan!
En annan bra nyhet med Maggan är att hon gav mig förslaget om att dela på hyran med mig, så får jag bo i hennes lägenhet. Vi har bestämt att vi ska ta det månad för månad, och det verkar som jag ska hyra den nu första oktober, eftersom jag nämligen förvånandsvärt nog har råd.
Det är nämligen så att jag igår efter tolvslaget kollade min internetbank, för att se hur mycket pengar som kommit in på mitt konto. Och då såg jag till min förvåning att jag fått en stor semesterersättning på 8.500 kr. Jag vart riktigt förvånad, och tänkte direkt att jag måste ner till stan och ta ut allt, för jag antog att banken gjort något misstag. Men så verkar inte fallet vara enligt vissa. Mamma och mina chefer tror att det är just semesterersättning, så då är det nog så. Dom kan ju trots allt det mer än mig.
När det gäller mitt jobb så har jag råkat ut för lite missöden de två senste gångerna jag arbetat, vilket resulterade i att dom ville träffa mig och prata med mig idag. Jag var ju såklart sjukt orolig och tänkte att nu får jag sparken! Men det var inte alls så farligt, och det slutade med att jag gick därifrån med ett leende på läpparna. Det är väl den största höjdpunkten faktiskt!
Sedan har jag umgåts med Emma sjukt mycket det senaste, och jag klagar verkligen inte! Jag känner mig närmare henne än någonsin numera, och det är så underbart. Jag älskar verkligen den tjejen, det hoppas jag hon vet. <3
Förövrigt i helgen så ska jag festa med tjejerna från studentklassen, som förhoppningsvis får en bra start med privatfest hemma hos Björn! Ska även umgås lite med David och Rasmus är det tänkt. Livet går bra, fast det kunde ju såklart vart bättre.
Inser att jag kanske inte berättat så väldigt mycket om de dåliga som hänt de senaste, men det är bara för jag inte känner mig redo för att prata om det. Men tyvärr så får det mig att må ganska dåligt emellanåt, men jag arbetar på det och försöker göra det bättre.
Men nu får det räcka för mig, tjolahopp!
Floating on clouds.
Godmorgon!
Denna morgonen var minst sagt jobbig! Kan inte ens minnas sist gång jag skulle upp klockan sex på morgonen. Det var kämpigt, jobbigt, irriterande och bara så fel! Jag var inte ens direkt trött när jag la mig igår. Var egentligen meningen att jag skulle ligga i sängen senast klockan tolv, men var väl mer där runt klockan ett på natten. Haha, men så är det. Det är svårt att ställa om sin dygnsrytm bara sådär. Men det kommer med tiden! Snoozade hur som helt en halvtimma, sedan fick jag tvinga mig upp i brist på tid. Jag hann tom ta en cigg innan jobbet, SCORE!
Väl på jobbet så fick jag sitta i kassan igen, och även käka lunch med min chef. Det är ju helt SJUKT bra där! För varje arbetstimma på det stället jag arbetar på så dras en krona från ens lön. Alltså om man arbetat 100 timmar, så dras 100 kronor. Och detta gör att man får äta vad man vill i lunchrummet. Och tro mig, det var som rena matparadiset. Det fanns fan allt, helt sjukt! Kändes så overkligt! Om man jämför min nya arbetsplats med mina gamla så ser ju allt innan nästan bara löjligt ut. Iochfördig var GameStop jävligt bra med, även om det kanske var lite smårörigt, men ack. Känns inte som något kan slå detta. DETTA ÄR SÅ MIG! Jag är överlycklig, ni anar nog inte.
Dom verkar nöjda med mig, och jag är nöjda med min arbetsplats. Alla är så trevliga, och tar hänsyn till att man kan göra fel. Det är inget SKITSNACK liksom, inget skvaller osv. Fick reda på idag att min chef och några till på mitt arbete vart där i 25-30 år. Och min chef berättade att alla stog väldigt nära varann, att dom brukade umgås allihopa utanför jobbet osv, vilket känns underbart. Detta är ju som rena drömmen! Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Jag kom att tänka på en sak förut. Har jag kommit långt i mitt liv? Jag menar, detta är mitt tredje arbete ändå, och hur vanligt är det? Har jag bara haft tur eller är jag faktiskt duktig på att söka jobb, göra en bra presentation av mig själv osv? Jag vill verkligen inte skryta, men allt jag gjort efter studenten kan inte vara tur, det är för mycket tur helt enkelt. Det går liksom inte.
När jag kom att tänka på detta, att jag faktiskt har lyckats göra någonting med mitt liv på ett eller annat sätt så kände jag mig stolt! Jag uppnår faktiskt någonting! Okej, jag pluggar kanske inte, men det är för att jag inte VILL plugga, jag vill arbeta. Så då är det väl ändå bra? Kan tänka mig att många anser att jag inte kommit någonvart alls pga att jag inte har någon direkt utbildning. Men jag ser det inte så. Det är ju det jag vill göra och lyckas med som är mitt mål. Det är om jag lyckas med det som jag vill uppnå som jag anser mig själv och mitt liv som lyckat.
Håller ni med mig? Alltså, jag blir inte arg om någon skulle anse att jag faktiskt inte kommit någonvart i mitt liv, för alla anser ju olika. Men ja, detta är bara något random som jag kom att tänka på, som jag faktiskt aldrig funderat över innan. Har alltid sett mitt jobb på ICA Dalaberg som ett tur-jobb innan, men inte nu mer. Liksom vafan, jag kämpade fan för att få det jobbet! Om jag inte hade skött mitt sommarjobb den sommaren hade jag ju knappast blivit erbjuden ett fortsatt arbete där. Och mitt arbete på GamesStop var egentligen inga större problem heller, för kassan kunde jag osv. Det var väl mer det att just det jobbet inte passade mig, vilket jag faktiskt håller med om. Men ja, nu har jag testat det iallafall.
Tycker det är konstigt att jag aldrig tänkt på allt det här innan, att jag verkligen inte gett mig själv positiv respons för det jag uppnåt. Jag menar HALLÅ, jag har faktiskt haft något att göra ända sedan jag tog studenten, tagit körkort, fått arbetserfarenheter på olika ställen, gått ner i vikt osv. Och när jag blev arbetslös var jag snabb på att söka nya jobb, och gå igenom hela proceduren med CV, personliga brev, arbetsförmedlingen, SOC och Alfakassa. Jag kan fan inte kalla mig själv lat egentligen. Jag kanske inte tycker om att motionera eller att gå promenader, men so? Gör det mig lat? Det är helt enkelt bara inte min grej. Dock måste jag ju erkänna att jag gillar hösten, och tycker tom det är kul att vara ute numera. Skönt att få frisk luft och känna att hösten är omkring en. Våren och hösten, de gillar jag mest.
Nu glömde jag vad jag skulle skriva bara för det, haha.
Förövrigt idag så har jag vart med en vän som är på besök i Uddevalla. Vi gjorde väl inte sådär jätte mycket egentligen, tog det mest lugnt och satt ute och rökte i det fina vädret. Sedan när det var dags för avfärd för honom så drog jag hem till tvillingarna, för andra kvällen i rad. Jag och Jesper tog oss en liten tripp till Maggan, för att hämta nycklar och se vart hon bodde osv. Skit fin lägenhet verkligen! Sjukt imponerad! Och att Maggan är så underbar gör ju inte saken sämre. Sedan drog vi oss hemåt mot hans brors hem igen, Alexander. Vi rökte, åt pizza, spelade lite, snackade, lagade mat osv. Sånt som man brukar göra liksom, vanliga grejer. Hur trevligt som helst. Jag förstår inte varför vi inte umgås mer, vi bor liksom 10 min ifrån varann. Dock tror jag det kommer bli ändring på det faktiskt. Skönt, tack för kvällen killar!
Imorgon blir det till att packa och åka bort över helgen! Kommer försöka sova borta så mycket jag kan nu nästa vecka, medans jag har chansen. Har nämligen fått låna en lägenhet som mest står tom numera, så får se till att uttnytja den friheten som man själv inte fått än tyvärr.
Får dock meddela att det kommer betyda att jag inte kommer sitta vid datorn, då det inte finns internet där. Men jag överlever utan internet, precis som jag gjorde förr i mitt liv. Finns ju trots allt på mobilen om det är något liksom, så nu vet ni att det är där ni får kontakta mig veckan framöver! Dock får ni ringa om ni inte har comviq, för orkar fan inte skicka dyra sms till alla 3, telia, telenor telefoner osv. Fy på er!
Nu ska jag nog.. Jag vet inte. Sova, porr, tv, läsa, sjunga, slösurfa? Valen är många, och det återstår att se vad som kommer bli utvalt. Men ni får sova så gott gottfolk!
Live long and prosper!
First day of my new life.
Hallå!
Idag var det min första dag på det nya arbetet, där jag har fått prövotid. Det var bra, nästan för bra. Så bra att man bara väntar på att en stor bomb ska komma och göra det svårt för en. Haha, men det kanske kommer imorgon? Fast så ska man ju inte tänka såklart.
Trivdes hur som helst jätte bra redan första dagen, och allt gick faktiskt över förväntan. Det är självklart myckte som ska in i skallen, men har dock redan stor kunskap om detta arbetet, vilket gör att man lättare lyckas hålla sig lugn och så. Man stressar liksom inte upp sig i onödan, det är skönt.
Idag var det min första dag på det nya arbetet, där jag har fått prövotid. Det var bra, nästan för bra. Så bra att man bara väntar på att en stor bomb ska komma och göra det svårt för en. Haha, men det kanske kommer imorgon? Fast så ska man ju inte tänka såklart.
Trivdes hur som helst jätte bra redan första dagen, och allt gick faktiskt över förväntan. Det är självklart myckte som ska in i skallen, men har dock redan stor kunskap om detta arbetet, vilket gör att man lättare lyckas hålla sig lugn och så. Man stressar liksom inte upp sig i onödan, det är skönt.
Får se hur min dag blir imorgon, ska bli intressant iallafall! och framförallt kul! Känns skönt att vara välkommen på en arbetsplats för en gång skull!
Förövrigt idag så har jag inte gjort så mycket. Slutade jobbet tidigt och drog hem direkt. Fick i mig lite pizza som min familj för en gång skull beställt hem. Fruktansvärt gott! Men nu är det allvar igen. Denna veckan har vart total katastrof, haha! Pizza två dagar i rad, godis, och massa sånt. Men jaja, man kan inte alltid leva felfritt!
Nu på kvällen drog jag hem till tvillingarna och var där några timmar. Riktigt nice var det! Det är skönt att komma ut igen! Få träffa vänner och vara social. Tappade liksom bort det ett tag. Men sånt går ju i vågor, iallafall för mig. Vissa perioder sitter jag bara hemma, och andra är jag ute och ränner hela tiden och är knappt hemma, förutom när jag sover.
Känns som man kommer få in en ny rutin nu när man börjat jobba igen. En ny vits med livet liksom. Jag gillade inte riktigt det där att gå runt och inte veta vart man skulle ta vägen. Visst, såklart skönt att ha vart ledig i tre veckor. Men jag behöver någonting som håller mig sysselsatt emellanåt, så enkelt är det. Jag mår bättre av det. Tror egentligen de flesta människorna är så. Man behöver en mening med allt, känna att man har ett mål i livet. Och om man inte har det så behöver man pengar för att kunna röra sig, så man inte hamnar hemma sittandes, och knappt har råd med ett busskort.
Så har det sett ut för mig ett bra tag nu. Inga pengar, ingen lust till någonting egentligen. En liten svacka med andra ord. Men nu är jag påväg upp igen! Och jag känner hur lusten till deffningen och umgänge kommer tillbaka igen! En underbar känsla!
Inga mer mackor, pasta och all sådan skit som jag inte kan hålla mig ifrån. Nu är det allvar! Haha, hoppas bara jag tänker likadant imorgon när jag vaknar! xD
Btw, jag tror jag börjat röka?
Nu ska jag borsta tänderna, kolla på porr, och sedan sova!
Godnatt!
The right direction.
Hej mina trogna läsare!
Börjar även om med deffingen idag, som förövrigt har gått skitkasst nu under min lilla depp period. Tröstäta for the win, not. Känns som jag kan klara vad som helst just nu! Och sedan så fick jag ju även ett pepp sms från Pernilla förut som gav lite extra boost! Nu ska jag klara det, nu ska mina 8-10KG bort. Och det kommer bli så skönt när jag börjar se resultat igen. Gäller bara att stå ut nu, för början är värst. Men just nu så kan jag klara allt, så jag är inte orolig alls.
De senaste dagarna har vart några av de roligaste på länge. Inte för att dom vart sådär extremt roliga, utan mest för att det var så skönt att få komma ut och göra något! Har suttit inne fruktansvärt mycket nu sedan jag blev arbetslös. Jag är inte direkt van att sitta hemma och göra ingenting. Förr gjorde jag iallafall mer vid datorn liksom. Men nu sitter jag bara här mest, och depserat letar efter något intressant på internet som kanske lyckas fånga min uppmärksamhet ett tag framöver. Men nu känns det som vinden vänder lite grann!
Förra veckan, i tisdags, så var jag på arbetsintervju. Jag kände direkt när jag gått ut därifrån att det gått dåligt. Inte så konstigt egentligen kanske? Det var trots allt min första intervju, men man lär sig ju av sina misstag, right? Hur som helst så kändes det mer eller mindre hopplöst efter det. Och allt självförtroende jag hade haft dagarna innan var som bortblåsta. Sedan fick jag även reda på av min kära vän Robert att min förra chef på ICA inte hade gett mig så bra referenser. Så då gick det över till en stor jobbig känsla i kroppen. Inte nog med att intervjun gick dåligt, nu hade jag även fått dåliga referenser. Vid detta laget hade jag gett upp hoppet helt. Liksom vem anställer någon som enbart fått dåliga referenser? Inte många I think. Men ja, life goes on tänkte jag. Finns ju alltid andra jobb. Var oavsett vad väldigt tacksam för det Robert gav som referenser, även om allt det kanske inte heller var så bra. Men jag tror det var tack vare de bra sakerna han sa, som det blev som det blev nu.
Idag vaknade jag nämligen upp av att mobilen ringde. Jag hade sparat numret från det stället jag var på intervju hos. Så jag tänkte direkt "Nu ringer dom och säger att jag inte får det..". Så nyvaken som jag var så fejkade jag en pigg och glad röst och svarade. Jag blev förvånad över hur glad hon lät när hon svarade. Och så säger hon att dom vill träffa mig igen, dom vill ge mig en chans, TROTS allt som min förra chef kastat ur sig om mig. Glädjeruset som skjöt genom min kropp var obeskrivligt! Jag är EVIGT tacksam! Från att gå och tänka att jag antagligen aldrig kommer få ett jobb pga mina dåliga referenser, till att faktiskt hamna hos en arbetsgivare som är beredd på att ge en en ny chans! Känslan är oslagbar!
Detta betyder såklart inte att jag FÅTT jobbet, bara att jag mer eller mindre har några tillfällen på mig att bevisa motsatsen till vad dom hört om mig. Och bannemig dom ska få se! Jag ska bevisa att jag är värdig detta jobbet, för det är jag, och det vet jag också! Jag är så glad, så så så så så så sååå glad just nu! Dagen kunde inte börja bättre!
Så nästa torsdag, nästa vecka, så börjar jag igen. Detta känns underbart! Måste återigen få skriva att jag är så otroligt TACKSAM! Herregud, känns inte som det kan bli bättre nu alltså, vilken känsla!
Har mått ganska dåligt den senaste tiden faktiskt, så det känns verkligen som det var det här jag behövde. En spark i rumpan för att lyfta mitt självförtroende igen. Otoligt underbart, herregud. Jag vet knappt vart jag ska ta vägen!
Börjar även om med deffingen idag, som förövrigt har gått skitkasst nu under min lilla depp period. Tröstäta for the win, not. Känns som jag kan klara vad som helst just nu! Och sedan så fick jag ju även ett pepp sms från Pernilla förut som gav lite extra boost! Nu ska jag klara det, nu ska mina 8-10KG bort. Och det kommer bli så skönt när jag börjar se resultat igen. Gäller bara att stå ut nu, för början är värst. Men just nu så kan jag klara allt, så jag är inte orolig alls.
Ja, men vad gjorde jag i helgen då? Kanske borde skriva upp det, för det är värt att läsa enligt mig! I fredags så åkte jag till Göteborg och träffade Loka. Vi satt och chillade mest, lekte med hans kattunge och lyssnade på massa skön musik. Hans vänner kom över en stund med, så var en rent ut sagt en chillkväll egentligen, vilket kändes behövligt! Nog för att sitta hemma och chilla själv, men att sitta med någon annan och få lite socialt umgänge var skönt för en gång skull. Vi pratade nog om allt mellan himmel och jord. Fett nice att få komma bort ett tag iallafall, så tack för det Loka!
På lördagen var det dags att åka hem. Så åkte in till stan och mötte Emma, den underbaringen! Så drog vi upp till Björn där jag hämtade nycklarna till hans bil. Så körde vi upp till mig, där jag hoppade in i duschen snabbt, lämnade lite grejer och hämtade alkohol. Nu jävlar skulle det festas alltså. Det var ett bra tag sedan sist. Och eftersom jag inte brydde mig om deffningen så blev det som det blev. Men inget jag ångrar, absolut inte! Det blev en kanon kväll! Förfesten hos Björn var bra trevlig, med mycket trevligt folk, vattenpipa och massa annat! Sedan drog det ner till stan igen, och vi var endast ett fåtal som kom med ut till Trädgården från förfesten. Men det gjorde inte så mycket, för vi hade förbannat kul ändå. Kvällen avslutades sedan på McDonalds, där jag fetade i mig lite mer kohydrater, haha. Men gud så gott, inte varje dag man äter sånt direkt. ^^ Sa hejdå till Emma på nattbussen, och sedan dansade jag hem i mörkret i min alvtröja och med MP3 i öronen. Otroligt skön känsla, verkligen! Efter ravet förra helgen så har jag vart så otroligt danssugen, så behövde få ut det på något sätt. ^^
Måste även säga att jag blivit en nattuggla numera, sitter uppe till fem på morgonen hela tiden verkligen. xD Och vaknar tyvärr numera alltid runt 12-13 någon gång, vilket jag inte direkt kan påstå att jag föredrar. Men jaja, ska se till att vända dygnet rätt igen nu innan jobbet nästa vecka. ^^
Nu orkar jag inte skriva mer. Ber om ursäkt ifall detta inlägget är lite krångligt att läsa eller verkar osammanhängande. Hade lite koncentrations svårigheter under tiden som jag skrev detta inlägget, dock utav okänd anledning. Menmen, hejdå!
All or nothing.
Hallå alla där ute.
Att gå upp imorse kändes som en evighetsuppgift. Jag ville verkligen inte upp, jag var huuur trött som helst. Är inte direkt van att gå upp tidigt längre känner jag. Det här med arbetslösheten får en verkligen att bli lat, hemskt nog. Jag längtar faktiskt bara tills jag får något att göra, vare sig det är en kurs, skola, jobb eller liknande. Kanske träning tom. Liksom NÅGONTING bara, hade vart så skönt. Men om man ska träna behöver man ju dock pengar. Hmm, ja, det ska alltid vara något.
Att gå upp imorse kändes som en evighetsuppgift. Jag ville verkligen inte upp, jag var huuur trött som helst. Är inte direkt van att gå upp tidigt längre känner jag. Det här med arbetslösheten får en verkligen att bli lat, hemskt nog. Jag längtar faktiskt bara tills jag får något att göra, vare sig det är en kurs, skola, jobb eller liknande. Kanske träning tom. Liksom NÅGONTING bara, hade vart så skönt. Men om man ska träna behöver man ju dock pengar. Hmm, ja, det ska alltid vara något.
Morgondagen började dock bra ändå. Fick ett samtal från ett jobb som jag sökte igår, och dom ville träffa mig! Så nu ska jag på intervju på torsdag! Känns bra, men jag tror jag hoppas lite för mycket. Har ju tyvärr en tendens att göra det. Jag försöker att låta bli, men det är svårt. Jag vill verkligen ha jobbet, för jag är som klippt och skuren för det, helt ärligt. Hade vart så SKÖNT att komma på fötter igen. Inte för att jag vart arbetslös direkt länge men. Den lilla tiden jag vart det hittills känns redan som nog för min del. Uschusch för dagens arbetslöshet.
Var även på soc idag, för att söka bidrag så jag har något att leva på. Det gick dock dåligt, pga att jag fick en bra lön i juni på 10 000. Dom bryr sig ju inte direkt om ifall man haft räkningar, vart utomlands eller så. Så om ens pengar är slut tänker dom mer att man får skylla sig själv. Så det blev inget bidrag för mig. Dock fick jag en bra handledare där, så det kändes iallafall lite bra. Har även fått en ny tid nästa månad, ifall att jag inte fått jobb eller liknande. Så får se hur det går då, förhoppningsvis bättre. Fast hoppas ju hellre att jag fått jobb såklart.
Idag är en jobbig dag för övrigt, för jag är hungrig hela tiden. Till frukost åt jag en banan och en omelett, sedan åt jag ett äpple, och sedan nu för några minuter sedan åt jag några Mariekex. Jag kan inte låta bli, speciellt inte idag! Jag vet inte varför det är såhär faktiskt. Jag bara väntar på att det ska gå en timma så jag kan gå upp och göra mat liksom. JOBBIGT! Det var så mycket enklare att banta förr, dock utav okänd anledning. Det kanske berodde på att jag inte tänkte så mycket. Att jag liksom hade fullt upp med jobbet osv då. Jag hann knappt tänka "Jag är hungrig!" typ. Haha, låter illa, menmen.
Resten av dagen ska jag väl inte göra så mycket heller. Ska se på femman kl 8 ikväll, det ska tydligen vara något program där om en tjej som fått hur många barn som helst på samma gång. Kan bli intressant att se. Hade väl även tänkt ta tag i läsandet och läsa lite Harry Potter, får inte ge upp hoppet om den nu när jag ändå kommit halvvägs!
Ska inte heller glömma att kolla på trean mellan 16-18, som har blivit min nya vardag. Är faktiskt lite sur att jag missade de två timmarna när jag satt och skrev CV hela dagen igår. Haha, menmen, två avsnitt är väl inte hela världen, eller?
Ska inte heller glömma att kolla på trean mellan 16-18, som har blivit min nya vardag. Är faktiskt lite sur att jag missade de två timmarna när jag satt och skrev CV hela dagen igår. Haha, menmen, två avsnitt är väl inte hela världen, eller?
Håller även på att försöka laga min kompis PS3, som är sönder på något knasigt sätt, så håller på att formatera om den nu. Tar ett jävla bra tag dock. Men förhoppningsvis kommer jag lyckas, hade vart nice att kunna hjälpa honom med det faktiskt.
Funderar på att kolla på True Blood sedan med. Den serien är ju faktiskt helt otrolig. Den är så spännande så man bara vill skrika varje gång ett avsnitt slutar. Man vill bara lyfta upp skärmen och banka den i huvudet ungefär, haha. Och om jag orkar senare blir det kanske lite WoW med, var änna ett tag sedan nu. :)
Men nog för mig, tack och hej!
All over again.
Och så börjar det igen, känslan om att man bara vill komma härifrån. Och allt på grund av en enda jävla person. Helt otroligt att en människa kan skapa så stort kaos i en familjs liv. Allt var kanske lungt ett tag, men nu satte rullningen igång igen, och denna gången orkar jag inte. Jag orkar inte ens med fem minuter av det här.
Vet inte vad jag ska göra under dagen nu ens. Mamma fyller egentligen år idag, men det går ju inte ens att säga grattis till henne och ge henne en kram nu när hon är som hon är. Lika bra att jag håller mig så långt bort från min familj som möjligt, så slipper dom få så mycket problem hela tiden.
Så, någon som vill umgås? Glöm inte tänka på att jag inte kan betala för att åka någonstans...
Om jag inte hade haft möte på tisdag med soc så hade jag dragit så fort jag bara kunnat. Dock så hade det ju inte gått pga pengar. men hade väl fått campa i en park eller något några dagar. Det är iallafall bättre än att vara hemma.
Vet inte vad jag ska göra under dagen nu ens. Mamma fyller egentligen år idag, men det går ju inte ens att säga grattis till henne och ge henne en kram nu när hon är som hon är. Lika bra att jag håller mig så långt bort från min familj som möjligt, så slipper dom få så mycket problem hela tiden.
Så, någon som vill umgås? Glöm inte tänka på att jag inte kan betala för att åka någonstans...
Dagens depression.
Jag bloggar inte numera, inte ens i min lilla svarta privata dagbok. Men tänkte att det kanske är dags att göra det igen. Ett försök till det iallafall. Så inga löften som sagt, men försöka duger väl.
Jag har märkt mer och mer hur jag går neråt som människa. Jag mår dåligt, min personlighet har blivit sämre, och allt bara går åt helvete. Jag hatar den här sommaren som vart, jag gör verkligen det. Kanske beror det på att jag hade för höga förväntningar om den redan från början, jag vet inte. Men oavsett vad så anses nog händelserna som hänt mig under sommaren som ganska energi-krävande, om inte glädje dödande. Allt från kärleks-, jobb- och ekonomiproblem. Hot om polisanmälningar som flyger hit och dit var och varannan dag. En människa kan inte ta hur mycket som helst, inte på samma gång. Och gudarna ska veta att jag är så mänsklig det bara går att vara, tyvärr.
Jag vet inte ens vad jag ska säga. Jag kan inte gå runt och låtsas att jag mår bra när jag inte gör det, jag är inte en sådan människa som håller inne mitt humör. Jag har aldrig vart det, och kommer aldrig att vara. Jag orkar inte göra alla till lags bara för att dom ska må bra. Folk jag litat på, som jag trodde ställde upp för mig, brydde sig om mig, har svikit mig, utnyttjat mig och sårat mig. Jag vet inte vad som hänt riktigt, hur det kunde bli såhär över huvud taget. Hur kunde hela sommaren gå så fel?
Det känns inte som livet kan bli värre nu. Känns som ingenting kan gå rätt igen. Och jag orkar inte, jag har ingen energi kvar att försöka fixa någonting heller. Jag har lessnat, på allt. Visst, jag mådde väl inte direkt bra innan heller. Men bättre än nu iallafall. Ni vet hur man ibland tror att det inte kan bli värre, och så blir de det ändå? Då känns det verkligen som man är på botten.
Hur ska man ens orka bry sig om andra, visa att man älskar dom och bryr sig om dom, när man knappt tycker om någonting med livet längre. När det lilla man har inte längre verkar spela roll i ens så stora meningslösa jävla liv. Jag fattar inte, jag fattar verkligen inte alls. Jag är bara människa, vad fan är det alla kräver av mig!?
Det värsta med allt detta är nog att jag vill tröstäta, hela jävla tiden. Har lyckats "fusk" äta med frukt hittills, men det är väl även en fråga om hur länge det kommer funka. Aja, får väl gå upp till 80kg igen, sitta där på min stora feta röv och spela wow resten av mitt jävla liv. Jag är ju inte direkt värd ett bättre liv än det ändå.
No writing?
Har ni märkt hur lite folk uppdaterar sina bloggar på sommaren? Folk kommer verkligen ut i naturen och orkar knappt bry sig om sina bloggar som de kämpat med så mycket resten utav året. Hur ligger det till för min del då, är det samma anledning för mig? Hmm, ja egentligen. Jag skriver väldigt sällan här när det händer mycket i mitt liv, som just nu.
Jag har även skaffat en svart bok, även kallad dagbok som jag skriver i. Så jag får ut det mesta där. Att skriva en privat dagbok är ju inte direkt samma sak som att skriva här måste jag säga. Det finns saker jag tycker och tänker, saker som händer i mitt liv, som jag aldrig skulle drömma om att nämna här. Saker som är för privata och ja, inte till för allmänheten att se helt enkelt. Så nu skriver jag helt ärligt: Jag ger upp denna bloggen under sommaren! Vi får helt enkelt se hur den artar sig när jag vet hur allt blir i mitt liv, när jag kommit hem från Spanien resan som är om en vecka osv.
Och ja, Spanien resan ja, om en vecka som sagt. Försvinner den 9 juli ner till Malmö, sedan drar vi vidare mot Spanien den 11e. Skulle tro att vi anländer till Malmö igen den 20e, och då betyder det att jag förmodligen är hemma den 22a. Är alltså borta två veckor, så ni får helt enkelt överleva utan mig. Haha, kommer inte bli så svårt va? ;)
Men nu får det räcka för mig. Vi får se när det skrivs i denna bloggen igen, och när jag börjar och framförallt orkar ta den på lite mer allvar. Jag behöver skriva av mig mer personligt, vilker tyvärr inte går här. Så ni får så snällt vänta tills min ork kommer, om ni nu ens bryr er om att läsa min blogg. MENMEN, hejdå.
Not just right.
Hallå alla bloggläsare! Just nu är klockan ca fem i åtta på morgongen, och jag ska strax käka frukost och sedan gå till ICA för att jobba mitt morgon pass. Jag har verkligen ingen lust, inte alls faktiskt. Men jag måste, och jag behöver väl pengarna I guess. Ska iallafall jobba med Maggan, den enda vettiga människan där, så det känns bra. Det är tom KUL att jobba när hon jobbar, så bra är hon. Alla andra känns mer eller mindre förjävligt att jobba med. Alla är väl inte lika jävliga, men mer eller mindre som sagt. I övrigt så går det bra på jobbet, iaf igår gick det bra. Kändes sjukt tungt att gå från ett jobb man älskar, till ett man hatar. Trodde jag skulle bryta ihop och gråta när som helst. Helt sjukt att man kan vantrivas så mycket på ett jobb, faktiskt. Men Maggan räddade mig igår, thank god. Tyvärr jobbar hon dock inte på söndag, så den dagen kommer väl bli förjävlig, suck. Men nog om jobbet.
När jag kommer hem efter mitt pass senare idag så ska jag iaf försöka hoppa in i duschen direkt och göra mig iordning. Ska ju nämligen festa lite ikväll, för en gång skull! Det blir partaj med GameStop folket, och jag är sååå pepp! Inte nog med att jag saknar att festa, jag ska också få festa med underbara människor, som jag storm trivs med. Det känns bra, och det kommer bli kul att lära känna dom lite bättre, utanför jobbet liksom. Like one big happy family, haha!
Deffningen går väl egentligen rakt åt helvete. Jag går inte ner någonting, utan jag går upp. Och sedan går jag ner lite igen, och sedan upp lite igen. Så jag står mer eller mindre still. Jag skulle vilja jogga på morgonen, har haft sug efter det så sjukt länge nu, av massa olika anledningar. Men jag vet hur jag själv är, och jag skulle aldrig orka gå upp tidigit på morgonen för någonting sådant. Men ja, det kommer väl aldrig hända, men drömma kan man väl? Men jag vet som sagt inte hur det blir med vikten. Ska ju festa ikväll, vilket kommer göra att jag inte går ner i vikt tills imorgon iallafall, så får väl börja på måndag igen. Äsch, allt kommer gå åt helvete. Jag får vara tjock resten av mitt liv istället. Suck på detta! Nu vart jag fan deprimerad här, hejdå.
SuperPlay.
Godkväll, eller just ordet godnatt hade kanske passat bättre just nu, eftersom klockan är halv tre på natten. För bara ca tre minuter sedan så sov jag med huvudet på skrivbordet, men glasögonen skavandes mellan ögonen. Nu har jag självklart världens märke där, inte snyggt, eller skönt. Tänkte hur som helst nu när jag vaknade till att jag skulle blogga lite, av lite olika anledningar. För det första för att jag inte vill sova än, eftersom jag ätit fel idag, och jag är långt ifrån hungrig. Föredrar att lägga mig hungrig nämligen. Och för det andra, för att jag inte bloggat på länge. Och jag vet ju att Marcus vill att jag ska det, så han har något att läsa när han får tråkigt, så där är ju egentligen min tredje anledning.
Helgen blev inte riktigt som den skulle. Egentligen skulle det bli rave i Göteborgs-trakten med underbart folk. Jag hade laddat upp med lysstavar/neonrör eller vad man nu vill kalla det, och jag var sjukt pepp! Men en efter en drog alla ur sig när dagen väl var där, så det slutade med att ingen åkte eftersom ingen av oss som fortfarande ville åka hade bil. Så det sög väl lite faktiskt, men fanns ju inte så mycket att göra åt saken ärligt talat. Min helg gick dock fruktansvärt fort ändå. Den bestog av spelbloggar, spelrecensioner och speltidningar. Ett eller två Dota-games blev det väl kanske också. Mest snackade jag väl dock med Mackan, som vanligt, men det är något jag gör dagligen nu, ungefär som att äta mat. Haha, känns konstigt att inte göra det liksom. Helgen gick fort som sagt, och planer inför kommande vecka bara strömmade in! Sedan ringde Philip och frågade om jag ville jobba idag från 14-17. Och självklart vill jag det! Inte nog med att jag gör allt för att få jobbet, utan också för att jag älskar det! Jag älskar det mer än allt nu för tiden! Känner mig som en i familjen, som en av dom, det är en underbar känsla. Kommer nog bli en hel del tjat om mitt nya jobb framöver, hopas ni har överseende med det. Men jag tackade hur som helst ja, det var det jag ville ha sagt. Och eftersom jag nötade spelinformation hela helgen så gick tiden fort och måndagen kom äntligen.
Så idag åkte jag ut till Torp, hälsade på Henrik lite inne i teknikmagasinett, och sedan in och byta om för att börja jobba. Som vanligt så var jag där ca 30-60 min innan jag egentligen börjar, haha. Det första Rasmus frågar mig när jag kommer ut från lagret är om det är lugnt att jag är själv i affären idag. Eftersom det bara var jag och han som skulle jobba så måste han ju få rast. Måste nog sett ganska kul ut när han frågade mig, för mina ögon vart nog ganska stora, haha. Men självklart så var det lugnt, har ju inte direkt så mycket val om man säger så. Men det är klart, nervös blev jag! Men tiden gick fort, och jag lärde mig en hel del även idag! Och det var inga större problem att vara själv. En sak som jag märkte idag dock, var att vissa killar kollade konstigt på mig. Dom tänkte väl antagligen "Vad gör hon här?" eller liknande, haha. Well, I'll show them! Dom ska allt få se! Jag ska få jobbet, and I will blow their minds! Haha! ^^ För övrigt så är inte den killen jag tävlar om platsen med, med i leken längre, för han har fixat ett annat jobb. Dock så är det fortfarande snack om tävling då dom funderar på att dra in en ny kille som jag ska tävla med, som dom haft där förr. Han har tydligen nyss kommit hem från Hawaii, och söker nu jobb. Det känns tungt. Hade hellre tävlat med den andra killen som tydligen var ganska klantig och hade svårt att ta ansvar. Men nu blir det eventuellt mot en kille som redan arbetat där innan, som kan allt redan. Känns ju sådär lagom kul! Men jag ska fortsätta kämpa! För oavsett vad så finns det ingen som vill ha det här jobbet mer än mig, INGEN! Jag är helt seriös, jag skojar inte. Jag hade fan arbetat gratis hela sommaren bara för att bevisa det. Den summan pengarna som jag hade tjänat under sommaren där är inte värt ett skit om man säger så, hade lätt gett upp det och så mycket mer för att få jobbet. Känns nästan jobbigt att vilja ha det så mycket, haha.
Menmen, tiden gick fort på jobbet, för fort. För när jag kollade på klockan hade jag jobbat en timma över schemat tom! ^^ Inget jag har något emot dock! Så efter jobbet så stog jag och snackade med Rasmus och Daniel en del, om lite allt möjligt. Men så helt plötsligt så står Pernilla där. Blev sååå förvånad, men sååå glad! Gaaad, underbart att se henne! Hon fick en stor kram iallafall, alltid lika underbart att se henne. Gud vad jag älskar den människan!
Efter Pernilla gått så stog jag kvar en stund till, och sedan bar det av till ICA Maxi med Daniel. Vi skulle köpa tacos och sedan feta i oss det. Har inte ätit det på evigheter tack vare deffnignen, men idag unnade jag mig det! Har inte vart så mätt i hela mitt liv tror jag. Det var underbart gott, MUMS! Det enda som jag fuskade med dock var ju faktiskt taco brödet. Får väl se vad vågen säger imorgon. Tror dock inte jag kommer bli så glad, för jag vägde 2 KG mer nu när jag kom hem än vad jag gjorde imorse, och det brukar jag aldrig göra. Men ojojoj, förvånar mig iofs inte, för kände mig fan som en stor fet elefant efter min andra tacos! Blir tacos imorgon igen dock, men det gör inget, ska försöka att inte äta så mycket dock, för ajajaj min mage!
Måste ju även nämna att jag fick låna en massa grejer av Daniel, hel shysst!
Playstation 2 spel:
- God of War
- Rainbow Six 3
- Star Wars Knights Old Republic
- Ghost Recon Complete
- Fallout The Ultimate Collection
- Star Wars Trilogy
Som sagt, tackar så fruktansvärt mycket för detta, kommer bli underbart! Har redan installerat och testat Star Wars spelet, and I love it! Men sömnen tog över, eller rättare sagt, ögonen blev tunga som bly, så var tvungen att stänga av. Detta var självklart innan jag somnade framför datorn. Vet inte om jag ska försöka ge mig på det igen inatt, eller om jag väntar. Ska nog installera Ghost Recon och Fallout spelen sedan iallafall, så jag slipper det när jag väl får lust att spela, för det blir bara drygt då. Usch vad jag gäspar, herregud. Minns inte ens vart jag var nu, så jag skriver om nästa grej.
Köpte två spel idag med, till Playstation 2 såklart. Det blev Soul Calibur II och SSX 3, kommer nog bli kul, när jag är pigg nog att spela dom då såklart. Känner att min spelsamling börjar bli större nu, och det är riktigt nice! Känner mig som ett litet barn i en godisaffär när jag kollar på dom. Blir helt pillig i fingrarna, haha. Det är nice. VIKTIGT!
Nu orkar jag nog inte skriva mer faktiskt. Vet inte riktigt vad jag ska göra dock. Installera spel? Sortera min lilla spelhörna? Kolla klart på filmen jag startade igår? Titta på TV? Titta på Star Wars? Spela Star Wars? Ja det finns ju många val. Frågan är bara vilket som får mig att glömma bort att jag är trött bäst, för jag vill ju inte sova som sagt. Hmm, jadu vi får se vad det blir. Men ni får iallafall sova så gott och ha en bra dag imorgon! Tack för mig, hej!
GameStop.
Hej. Sedan jag skrev sist så har jag haft ganska fullt upp och knappt vart hemma någonting. Men jag klagar inte, för jag har faktiskt haft skitkul. Känns som jag inte roat mig någonting den senaste tiden, vilket gör dom senaste dagarna ännu mer roliga för min del. Skönt att inte jobba helgen för en gång skull och faktiskt hitta på något. Tyvärr har helgens planer ställts in, men det finns ju fortfarande tid att planera nya. Det är fotboll i helgen tex, så om någon vill se den med mig så säg till!
I onsdags var det som sagt första dagen på GameStop. Jag var inte så nervös faktiskt, mest pepp. Gick runt med ett stort smile i facet hela dagen, så kändes som jag skulle se ganska dum ut när jag gick in i affären, eftersom smilet inte direkt var lätt att få bort. Första dagen var såklart lite halvt förvirrande, precis som den första dagen ska vara. Men jag kände att jag lärde mig ganska fort, och jag fick tom stå i den riktiga kassan vid flera tillfällen. Det var tom så kul att jag stannade kvar två timmar efter att jag slutat, haha. Fick skjuts in till stan av chefen Robert efteråt med, vilket jag tycker var väldigt snällt. Så när jag ändå var i stan så passade jag på att sola.
Och det här med att jag solar, alltså. Jag vet inte om det är fel på mig eller på solen/solariet. Jag blir nämligen inte brunare. Och inte nog med det, jag är inte brun, jag är guld/guld/brun eller vad man nu ska kalla det för konstig färg. Detta stör mig, även om jag får väldigt många komplimanger för att jag får mycket finare färg än andra som solar mycket som jag. Jag vill nämligen bli riktigt brun, och inte ha den mesiga fula färgen jag har, usch! Men skönare att ha denna hudfärgen än den innan iaf! Mina ben är lika bruna som Leons som jag nämnt innan, men mina armar är blekare än dom flestas. Jag förstår det inte, för om jag jämför benen och armarna så är ju färgen jämn längt hela kroppen. Vart ligger felet? Äsch, skitproblem egentligen. Men man vill ju se resultat när man lägger pengar på att sola så mycket som jag gjort.
Igår skulle jag också jobba förresten, alltså andra arbetsdagen. Skulle vara en timma själv med Rasmus först, vilket jag personligen tyckte var lite nervöst, för jag visste inte riktigt om han tyckte illa eller bra om mig. Men det gick bra. Jag fick den dagliga inventeringslistan, och gjorde väl så gott jag kunde med den. Men det tog ju såklart tid, eftersom jag inte visste vart någonting stog. Men med lite hjälp så blev jag klar till slut!
Orkar inte direkt skriiva allt jag gjort på GameStop hittills kanske, men kan ju säga såhär. Jag har aldrig kännt mig så välkommen och omtyckt på en arbetsplats innan. Det känns verkligen som en familj, och jag är helt galet förälskad i den känslan! Känns skönt att jag kommer överrens med alla, och det är inte jobbigt att hamna med någon av dom själv. Allt snack kommer så naturligt liksom, och det är en sådan lättnad att våga vara sig själv på jobbet! Att inte behöva vara rädd för att saker du säger ska vändas om till något negativt och att dina arbetskamrater senare snackar skit om en bakom ens rygg. Jag trivs så ENORMT, jag tror inte ens det går att förklara hur mycket jag trivs. Och jag älskar arbetet. Jag känner mig som ett litet barn i Kalles chocklad fabrik. Jag vill bara testa ALLT! Det riktigt kliar i fingrarna när jag är där inne! Att få det jobbet hade ärligt talat vart rena drömmen, det är ju trots allt det jag alltid sagt innan att jag velat jobba med. Nämligen spel. Jag är så lycklig över att jag fått denna chansen så det är inte sant. Jag kämpar på så gott jag kan, men ibland känner man sig ju tyvärr i vägen, eller lite tjatig eftersom man måste fråga saker lite för ofta. Men man lär sig med tiden. Och en vacker dag ska jag vara den bästa säljaren där inne, jag ska kunna mest och vara bäst! Haha, shit självsäker man kan låta! xD Haha, nej men det enda jag vill få fram är att detta är mitt, det måste bli mitt, det SKA bli mitt. Jag har hittat mitt andra hem!
Efter jobbet igår så drog jag in till stan, där jag träffade Julle och Rasmus en snabbis. Sedan så kom Mikaela, som hade fått gå ner till stan för bussen inte kom. Den stackarn alltså! Men hon hann iaf ner i tid och vi gick till bussen som skulle ta oss till Vänersborg där vår barndomsvän Javiera bor. Hon skulle nämligen ha studentfest i en lokal där med släkt och vänner. Jag visste väl inte direkt vad jag skulle förvänta mig. Var mest pepp över att träffa henne, eftersom jag inte träffar henne så ofta. Sjukt kul att se henne igen, för det var verkligen längesedan! Förövrigt gick kvällen bra! Javiera drack på, dansade, sjöng och öppnade paket! Jag och Mikaela satt mest med Stefan och löjlade oss, skrek ut Sveriges namn då och då och sjöng med i de spanska låtarna så gott det gick. Haha, ack så kul det var! Får ett stort smile bara jag tänker på det nu! ^^ Allting var perfekt, även maten. Kanske dock inte om man ser det från min synpunkt eftersom jag deffar, men allt var SÅ gott! Jag syndade för Javieras skull, även om magen mer eller mindre skrek och kämpade emot från att ta ner så mycket socker och alokhol i magen. Men skulle gjort om det när som helst, för Javis skull! ^^ Tack för jag blev bjuden Javiera, jag hade faktiskt skit kul! Hoppas du känner dig nöjd över din student, för det är det som är det viktigaste.
Och idag då? Jo, jag och Mikaela sov ju över hos Javiera, tillsammans med Carro och Stefan. Dom tre delade säng, och jag och Mikaela fick varsinn madrass på golvet. Jag sov förvånandsvärt bra alltså, och jag tror jag däckade ungefär tre sekunder efter jag lagt mig till rätta och stängt ögonen. Jag sov som en sten igenom hela natten, men vaknade tyvärr runt klockan sju på morgonen, av törst. Var så fruktansvärt trött alltså! Hade ju inte druckigt alkohol sedan alla hjärtans dag senast, så kroppen var nog inte riktigt beredd på det. Men det var inget den inte överlevede! Hur som helst så gjorde jag och Mikaela i ordning oss och gick till bussen runt klockan nio. Hon skulle till skolan och jag kände inte för att åka hem senare. Jag föredrar att vara hemma dagen efter jag festat, känns mer skönt och avslappnat då. Men nejdå, så enkelt skulle det inte vara. När jag och Mikaela väl tagit oss till Vänersborg Resecentrum så börjar vi leta efter respektive busskurer som vi ska stå på. Jag hittar min direkt och kollar busstidstabellen som är uppsatt inuti. Men av någon anledning så står inte min buss med där. Så jag dubbelkollar busstidstabellen som jag kollat i från början, ifall jag kollat fel. Men det hade jag inte. Så vi går in till service stället och pratar med dom. Slutade med att jag fick ta tåg till centralen. Usch, jag gillar inte tåg, dom är bara obekväma och jobbiga! Hur som helst så bestämde jag mig för att åka till GameStop på Torp, för jag orkade verkligen inte gå in till bussstationen. Så jag åkte ut dit och var där i ca 4-5 timmar. (Helt underbart ställe!) Men sedan drog jag mig hemåt, med ett nytt spel i handen! ^^
Nu har jag vart hemma hela dagen. Har pratat med Mackan hela dagen, som vanligt. Men inget jag klagar på, cause I looove it! Har inte gjort så mycket mer än det dock, vi spelade nyss två Dota games, men det är typ allt. Ska försöka orka spela det nya spelet ikväll med, men så trött som jag är så tror jag inte det kommer hända förräns imorgon tyvärr. Men sånt är livet, den som väntar på något gott! xD
Nog för mig nu, orkar inte stirra på texten mer nu, känner mig helt skum i ögonen nu. xD
Tack för ni läste!
