First one
Ja, efter att ha läst Pernillas blogg så får jag ju faktiskt erkänna att även jag blev sugen på att skaffa en ny. Dock har jag funderat på det länge, då bloggspace har en tendens att vara väldigt seg och ibland är hemsidan även nere. Så jag kastar mig ut utan livlinor och hoppas att detta kommer gå susen. För ärligt talat så är man aldrig direkt sugen på att blogga på min gamla blogg, då man vet att sidan kommer vara långsam. Hur som helst, välkommen!
För övrigt så får jag erkänna att jag saknar Elin, så fruktansvärt mycket. Minns knappt när jag träffade henne sist, och eller hur är det hemskt? Elin är min äldsta vän som jag fortfarande har mer eller mindre bra kontakt med, som jag älskar och bryr mig om lika mycket som min egna familj. Det bästa med min och Elin är nog dock att vi kan ha en helt död period i några månader, utan ett ord till varandra, utan att känna minsta lilla hat eller bitterhet. Jag älskar Elin, nu och föralltid. <3
För att berätta om min dag så kan jag ju meddela att jag övningskörde imorse, för andra gången. Jag gör många småfel, men jag antar att det mest beror på ovana. Det känns som man måste tänka på så mycket på en gång, vilket man förstås inte är så van vid om man inte kört någonting innan. Men jag är ändå väldigt nöjd, både med min körskola och min körlärare. Han är snäll, tar det lugnt och uppmuntrar en när man behöver det. Han ger kritik på världens bästa sätt och förklarar alltid varför det är si och så. Även om jag frågar saker så är han inte rädd för att svara. Jag gillar honom, Micke is the shit liksom. Ska övningsköra nu på torsdag igen, längtar som bara den!
Sist men inte minst så tänkte jag skriva lite om min älskling, Joakim. På söndag har vi vart tillsammans i sex månader, trots att det känns som minst dubbelt så lång tid. Joakim är den första killen som jag haft ett förhållande med, som det faktiskt känns såhär med. Varför vet jag inte, och om det är bra eller dåligt vet jag inte heller. Den senaste månaden har vi haft det väldigt upp och ner, milt sagt. Det har vart massa känslor som slått fel, massor med avundsjuka som helt enkelt inte gått att kontrollera, och en hel del fel val från båda parter. Vi har verkligen kämpat, det tycker jag faktiskt, även om resultatet kanske inte alltid visat sig bli det bästa. Men huvudsaken är att jag älskar dig, och vill iallafall försöka kämpa sålänge det går. Hoppas du känner likadant för mig.
Nu får det räcka för mig, för denna gången. "Det här är Alexandra som signar ut, slut."
För övrigt så får jag erkänna att jag saknar Elin, så fruktansvärt mycket. Minns knappt när jag träffade henne sist, och eller hur är det hemskt? Elin är min äldsta vän som jag fortfarande har mer eller mindre bra kontakt med, som jag älskar och bryr mig om lika mycket som min egna familj. Det bästa med min och Elin är nog dock att vi kan ha en helt död period i några månader, utan ett ord till varandra, utan att känna minsta lilla hat eller bitterhet. Jag älskar Elin, nu och föralltid. <3
För att berätta om min dag så kan jag ju meddela att jag övningskörde imorse, för andra gången. Jag gör många småfel, men jag antar att det mest beror på ovana. Det känns som man måste tänka på så mycket på en gång, vilket man förstås inte är så van vid om man inte kört någonting innan. Men jag är ändå väldigt nöjd, både med min körskola och min körlärare. Han är snäll, tar det lugnt och uppmuntrar en när man behöver det. Han ger kritik på världens bästa sätt och förklarar alltid varför det är si och så. Även om jag frågar saker så är han inte rädd för att svara. Jag gillar honom, Micke is the shit liksom. Ska övningsköra nu på torsdag igen, längtar som bara den!
Sist men inte minst så tänkte jag skriva lite om min älskling, Joakim. På söndag har vi vart tillsammans i sex månader, trots att det känns som minst dubbelt så lång tid. Joakim är den första killen som jag haft ett förhållande med, som det faktiskt känns såhär med. Varför vet jag inte, och om det är bra eller dåligt vet jag inte heller. Den senaste månaden har vi haft det väldigt upp och ner, milt sagt. Det har vart massa känslor som slått fel, massor med avundsjuka som helt enkelt inte gått att kontrollera, och en hel del fel val från båda parter. Vi har verkligen kämpat, det tycker jag faktiskt, även om resultatet kanske inte alltid visat sig bli det bästa. Men huvudsaken är att jag älskar dig, och vill iallafall försöka kämpa sålänge det går. Hoppas du känner likadant för mig.
Nu får det räcka för mig, för denna gången. "Det här är Alexandra som signar ut, slut."
