Detta förbannade så kallade livet.

Hej!

Jag börjar bli så less på allt, på tanker om mitt förhållande, på all svartsjuka, på om det är värt det eller inte. Jag är trött på att älta helt enkelt, men ändå, så gör jag det. Det ligger ju dock i människans natur, så är ju inte så mycket jag kan göra åt det. Mitt och Jockes förhållande är väl egentligen katastrof, trots att våra känslor för varann är helt galet starka. Jag kan inte direkt fatta att det förhållandet, då jag trivts bäst med min pojkvän, kännt starkast känslor osv, ska vara det förhållandet som går sämst. Varförvarförvarför!? Jag vet inte vad jag sak ta mig till! Jag vill inte förlora honom, men jag känner mig helt vilsen, och båda gör samma misstag om och om igen. Jag vet bara inte hur mycket mer jag orkar. Men ärligt talat, så tror jag inte ens jag hade kunnat stå upp själv utan Joakim.

Idag har det för övrigt inte hänt ett skit. Jag vaknade mellan halv två och två någon gång. RIKTIGT skönt att sova ut, för en gång skull. Inte för att jag sov perfekt inatt, men bättre än dom flesta nätterna iallafall. Under min dag så har jag kanske spelat ett game, om jag minns rätt, chattat ytterst lite på msn, även om jag försökt. Jag har övat på att använda min ritplatta, men dock med stora svårigheter när fantasin inte vill komma och inspirera mig. Stort sett, min dag har sugigt. Det roligaste under dagen har väl vart när folk äntligen tagit dig i kragen och skrivit inlägg i sina bloggar, eller när jag i brist på annat kollat på Scrubs avsnitt. Kul dag, not. Sådant waste på tid.

Idag har jag även skött mgi med maten, vilket oftast är ett stort problem för mig. När jag vaknade upp i morse, helt utsvulten så gick jag ju såklart upp till köket för att äta frukost, men icke. Jag kände mig inte sugen på någonting. Inte macka, inte frukt, ingenting. Fanns ju inte så mycket att välja på kanske, men av det som fanns så var det verkligen ingenting som lockade. Så istället drack jag kanske tre klunkar mjölk, tog en utav mina fyra vattenflaskor i handen och gick ner på mitt rum igen. Alltså ingen frukost. Senare på eftermiddagen så bestämde jag mig för att äta dagens första rätt, en färdiglagad rätt som bara var att stoppa in i micron i ca 10 minuter. Underbart gott var det, tom med grönsaker! Och det mina vänner, är det enda jag ätit idag, om man bortser från en tablettask med russin, och vatten då såklart. Jag känner mig stolt, även om jag för tillfället känner hungern ända upp i halsen på mig själv. Hemskt egentligen, men ibland får man lida pin. Nu hoppas jag bara att morgondagen kommer gå lika bra. Tror dock inte det, för det brukar alltid bli katastrof dagen efter jag berättat hur bra det gått för mig. Wellwell, önska mig lycka till!

Hejdå.

Första gången på väldigt, väldigt länge.

God förmiddag.
Igår var första gången, som jag på väldigt väldigt länge träffade mina vänner. Mina vänner här i Uddevalla som jag alltid umgicks och festade med innan jag träffade Jocke. Det var otroligt, jag kände mig verkligen välkommen, och hemma. Jag märkte verkligen på vissa att dom saknat mig. Det går inte att förklara, så glad som jag kände mig igår var det längesedan jag kände sist. Jag fick tom till en hel del ärliga skratt, inte bara skratt för att det passar in på vissa ställen, utan för att jag faktiskt kände mig glad och för att det var kul. Jag har saknat mina vänner så jävla mycket, så för mig är gårdagens känslor helt obeskrivliga.
Som sagt då, igår efter jobbet så drog jag hem och började sakta men säkert göra mig klar för festen som skulle vara hemma hos Björn. Tanken var att jag skulle ta bussen halv sju och vara där runt sju. Men jag var så fruktansvärt envis att få på ögonfransarna på mitt högra öga att det tog nästan två timmar för mig att sminka mig. Hela sminkningen slutade tom med att jag råkade göra sönder den lösögonfransen som jag hade försökt sätta på tio gånger nästan. Så jag fick helt enkelt dra av den andra, som redan satt perfekt, och köra på mina naturliga ögonfransar istället. Surt var det, för detta lilla fiaskot gjorde att jag kom en timma senare, när nästan alla var där, vilket jag hatar. Jag vill vara först, och inte känna att jag missat något. Men nu blev det som det blev.
Jag kom dock ikapp alla andra väldigt snabbt igår, då jag bara hade ätit två mackor sammanlagt på hela dagen. Efter en stund fick jag även reda på att dom tydligen skulle ut på krogen senare, vilket jag inte ville. Jag tycker krogen mest är jobbig, och inte värt pengarna oavsett hur billigt det är. Privatfester är tuden gånger bättre enligt mig, verkligen. Men eftersom jag blev rätt påverkad så lyckades dom övertala mig att följa med ner till stan ändå, så satt vi där på Cheers sedan, även om jag egentligen inte ville. Men jag klagar väl dock inte, det var trevligt. Men det hade vart ännu mer trevligt om vi hade fortsatt vara hemma hos Björn, enligt mig.
Det bästa med igår var väl att jag lyckades släppa allting som jag mår dåligt över, iallafall i början av kvällen. Sedan hade det kanske bara med alkoholen att göra, jag vet inte, men det var skönt så länge det varade iallafall.
Förvånandsvärt nog så vaknade jag även up idag, inte det minsta bakis, eller något sådant. Det enda som jag känner är väl att kroppen känner sig slö, men det försvinner ju sedan när jag går ut och rör på mig igen. Ska ju till jobbet sedan vilket känns skönt, för har ingen lust att bara sitta hemma idag, usch nejnej. Ska strax iväg med, om ungefär 15 minuter.
Usch, inte så rolig blogg för er att läsa kanske? Jaja, hejdå på er.
Btw, ska träffa mina vänner igen om två veckor <3

I'm broken.

Hur många gånger kan man gråta på en dag? För jag tror jag satt rekord.

Wandering in the dark.

Jag är så trött på mitt liv, på alla runt omkring. Jag är trött på allt som får mig att må dåligt och som aldrig tar slut. Nu för tiden har jag samma känsla som jag hade förr. Och med förr menar jag då jag skar mig varje dag, grät varje dag, och gång på gång planerade hur jag skulle avsluta mitt liv. Jag älskar den känslan, för den påminner mig om det förflutan, men självklart vill jag inte må dåligt heller. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag har börjat lessna totalt på att ta skit, på att inte kunna säga vad jag tycker om någonting stör mig eller sårar mig. Men vet ni vad? Det blir bara värre. Så ska jag då istället sitta ner, låtsas må bra, och inte säga vad jag tycker? Det verkar nästan så, sålänge alla andra får må bra. Det känns som att sålänge dom mår bra, så spelar det ingen roll hur resten mår. För det är dom det handlar om. Det finns ingen som förstår mig heller, ingen som känner likadant. Jag skäms ibland för att jag mår dåligt, eller inte ibland, men alltid. När någon frågar mig på msn hur jag mår så skriver jag att det är bra, för jag helt enkelt inte känner mig öppen nog för att prata om saker. Jag kan inte ens prata med min egna pojkvän om vad jag mår dåligt över. Iofs så kanske det har att göra med att det mesta som får mig att må dåligt ligger i vårt förhållande. Kanske, kanske är det så att jag faktiskt inte känner att det finns en enda människa i världen som jag kan prata om vad som helst med? Det är nog så, nu när jag tänker efter. Finns ingen som jag skulle känna mig bekväm att gråta inför, ingen som jag känner att jag skulle kunna prata med om precis allting, om vad jag vill, om vad jag inte vill, vad som får mig att gråta och skratta. Egentligen, så finns det nästan ingen människa som känner mig. Ingen vet hur jag tänker, hur jag fungerar. Så whats the point? Känns så meningslöst allting, finns ju ingen mening med någonting längre.

Såg nyss hur mycket lön jag skulle få med, och den var ju lätt flera tusenlappar mindre än jag trodde den skulle vara, så det blir ännu en fattig månad för mig, jippi. Ska jobba i helgen med, det är jag ju så pepp inför när jag mår såhär just nu. Men jag behöver pengarna, och det är inte så jobbigt när man väl är där, så jag får kämpa mig igenom det som om det vore vilken dag som helst.

Läste lite omdömen om CDON.COM förut med, eftersom jag beställt tre böcker där. Inga bra omdömen direkt för att vara ärlig. Så jag skickade mail och frågade vart mitt paket var, då jag inte fått mail om att de skickat det eller något annat. Fick svar att två av mina böcker inte fanns i lager, och skulle komma in igen den 23:e. Helt jävla otroligt att jag ska behöva skicka mail till dom och fråga vart mitt paket är för att få reda på det. Men jag svarade iaf att så fort böckerna kommer in så vill jag att dom ska skickas iväg, för jag tolererar inte att dom inte håller vad dom lovar. DustinHome är dock duktiga, och jag har redan fått kollinummer osv över min underbara ritplatta. Hoppas jag får den imorgon!

Nu ska jag återgå till mitt tragiska liv, med ännu mer mörka tankar och kanske lita rakblad.
Skämt åsido. Hejdå.

Jag älskar honom.

Hallå där ute, eller inne!
Idag är det söndag, och med andra ord den tråkigaste dagen på hela veckan. All sover länge på morgonen, och går och lägger sig tidigt på kvällen, vilket gör det ännu tråkigare för oss som inte ska up tidigt till någonting imorgon. Idag vet jag inte vad jag ska göra. Min kropp känner sig helt utmattad, och jag har fortfarande kvar lite av huvudvärken efter igår. Gårdagen var nämligen ren katastrof. Jag och Jocke hade förmodligen ett av våra största bråk någonsin, och som vanligt så blev det mycket skrik och tårar. Nu efteråt känns ju allt så meningslöst, men sedan och andra sidan så ska man ju inte behöva hålla inne det man känner för att undvika bråk heller. Men hur som helst så löste vi det iallafall senare på natten, så det är bra nu igen. Hade verkligen behövt en bra natt sömn inatt, hade nog kännt mig betydligt mer utvilad och pigg nu då, menmen.

Jag önskar att mitt och Jockes förhållande var som det var förr, när det var bra. Inte bara var bra då och då, utan bra konstant. När vi båda tyckte att ingen kunde ha ett bättre förhållande än oss, då det inte fanns så jävla många fel. Vi har ju helt klart gjort många misstag, som skadat förhållandet. Men så som jag känner nu så kommer vi klara oss förbi det här. Jag kommer tex klara av att han umgås med Jennifer, även om jag har stor lust att tillägga "fitt" innan hennes namn varje gång jag ska skriva det. Well, vi får se hur det blir, antar att nästan alla problem ligger hos mig, så det är väl jag som ska ändras, och inte han.

Igår fick jag reda på att Hampus ska flytta. Min bästa killkompis i världen, som jag kännt sedan årsklass fyra om jag inte minns fel. Han ska flytta! Inte än dock, men efter sommaren. Allt känns så jävla fel, för alla mina tre närmsta vänner har eller ska flytta. Känns som jag inte har någon kvar... Först Pernilla, sedan Elin, och nu snart Hampus... Det är visserligen ett halvår kvar plus lite mer tills efter sommaren, men jag vet att tiden kommer gå fort. Snart ska alla iväg på balen, sedan kommer studenten, och sedan flyger sommarlovet förbi utan att man ens märkt av det. Allt detta får mig att vilja flytta ännu mer, känns liksom inte som det finns någonting som håller mig kvar här för att vara ärlig. Möjligtvis mitt jobb då, min mamma och att jag fixar mitt körkort här. Jaja, livet är som det är. Man märker ju iallafall att alla börjar bli vuxna nu. Alla skaffar egen lägenhet, hittar någon som de flyttar ihop med, pluggar på högskolan osvosv. Well, någon gång är det min tur med antar jag.

Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Fick lite smått lust att spela Sims innan, men det försvann lika fort som det kom. Och även om jag skulle starta upp det och börja, så skulle jag tröttna efter att ha spelat en dag på spelet, som vanligt. Har funderat på att sätta mig och rita en ny bild, men det kommer ta några timmar, för jag vill helst inte avbryta och fortsätta senare, då det har en tendens att bli fulare då. Kommer antagligen sluta med att jag gör ingenting fram tills klockan tre då Jocke går upp, eller något. Jag vet inte, orka spekulera. Det blir som det blir, hejdå!

Så fruktansvärt trött.

Hej på er!
Idag var första dagen på länge som jag fick sova ut. Egentligen kan man väl inte kalla det sova ut heller, eftersom jag vaknade av allt ljud runt omkring långt innan jag gick upp. Det var hur längesedan som helst, som jag sovdjupt, och sedan vaknade av mig själv, och kände mig utvilad. Trots att jag sovit över 9 timmar inatt tex så känner jag mig fortfarande trött och utmattad. Jag vet inte riktigt varför heller. Kan ju kanske ha med att göra att jag jobbar så ojämna tider på jobbet (jobbade fredag kväll, lördag morgon, söndag kväll mndag morgon). Antar att det har en hel del med mina sömn problem att göra, men ändå. Förövrigt så ska jag jobba kväll idag, börjar kl 15:00-21:15. Har verkligen ingen lust idag dock, pga utmattningen såklart.

Den senaste tiden har jag haft rätt myket körlektioner med. Körde på motorväg sist gång, fick köra om osv. Skitpirrigt, men kul med såklart. På vägen till halkan igår var också väldigt kul, då jag fick köra sista biten påväg dit, vilket inte var ens nära Uddevalla. Jag ville inte köra första vägen dit eller sista vägen hem, just pga att eftersom jag bara övningskört i Uddevalla, så kändes det lite för tråkigt att få göra det igen. Så eftersom jag hade turen att ha med min egna körlärare, så fick jag välja först när jag ville köra, mwaha!
Som många vet så gjorde jag ju halkan igår då. Det var så jävla kul, helt otroligt! Jag önskar nästan att jag inte klarat det, så jag kunde fått göra det igen. Både övning 1,2 och 4 var svår, som de flesta andra också tyckte. medans övning 3 och fem bara var kul. Så jävla roligt att slira runt där och se vad som faktiskt kan hända. Hade dock inte velat vara med om något av det i verkligheten, för shit va det hade gått illa då. Men alla som var där klarade det, alltså även jag, och det känns skönt att ha klarat första provet av tre! Nu har jag bara 7 lektioner kvar, och sedan teorin och uppkörnignen. Gud, vad jag älskar att köra bil!

Ja, vad mer kan jag skriva om som är intressant för er? I helgen så ska jag inte till Jocke, för en gång skull, och NEJ jag ska inte jobba. Känns helt konstigt att vara hemma en helg utan att jobba nu, minns liksom inte ens när jag var det sist. Några månader sedan antar jag, någon gång innan jag och Jocke blev tillsammans. Längesedan med andra ord. Men hur som helst så känns det ändå lite surt, för jag har ingen aning om vad jag ska göra. Har ju en körlektion imorgon, som mamma ska med på, så det ska bli skit kul, men sedan fre-sön har jag ingen aning. Jag har liksom 16:- sammanlagt, så kan inte direkt ta mig någonstans, fika med någon kompis eller något. Känns så irriterande att nästan ingen ska ha pengar såhär på min första lediga helg hemma. Men jag får stå ut, passa på att sova så mycket jag kan osv. Well, jag kommer väl på något. Kan inte sms:a någon heller om ni undrar, för pengarna på mobilen är också slut. Haha my life sucks without money xD Wellwell, bye!

På återseende.

Hallå!
Väääldigt längesedan jag uppdaterade nu känns det som. Men det har dock sin anledning, för jag har haft rätt så fullt upp det senaste. Jag jobbade ju som sagt hela julveckan, utom den 25:e då det var stängt. Även måndagen efter julveckan. Och sedan, direkt på tisdagen så åkte jag iväg till Skåne, och kom hem igår. Så haha ja, känns inte som jag vart hemma på år och dar nästan. Mina arbetsdagar var förövrigt som vanligt, lite stress då rusningstimmarna kommer, men förövrigt faktiskt rätt roligt. På julafton dock hände en grej, när jag var påväg till jobbet. Jag halkade i en trappa, ramlade och fick en spricka i svanskotan. Det var väl inte direkt en sådär jätte bra början på dagen, och eftersom smärtan av en sådan sak är rätt stor så har jag ännu ont. Ringde sjukvårdsupplysningen, eller vad det nu heter, redan samma dag, och frågade vad dom tyckte jag skulle göra osvosv. Hon sa inte så mycket, mest att jag kommer ha ont i några veckor, att jag ska undvika att bära tugnt osvosv. Så ja, det har jag ju försökt hålla mig till, var dock lite tufft på jobbet när Leif kom ut med en stor vagn med drickor som skulle ställas upp, inte direkt rätt arbetsuppgift för mig just då. Men jag fick ju göra det ändå.

Som jag skrev förut åkte jag ju till Skåne direkt efter jag jobbat min sista dag. Väldigt mycket folk som skulle resa dagen innan nyårsafton får jag väl erkänna. Så mycket folk att det tom hade blivit byte i Göteborg, vilket det aldrig är annars. Men resan gick bra, fick tom en bra plats, trots allt folk. Minns inte riktigt allt jag och Jocke gjort när jag vart där heller, eftersom jag var där rätt så länge denna gången. Men vi gick iallafall på bio (Twilight såklart), åt middag på en thairestureng (tror det var det), firade 9 månader, myste ute i mörkret med filtar och varm chocklad osvosv.
Vi festade ju även på nyår då, hemma hos Svante i hans syrras lägenhet. Drack nästan ingenting, konstigt nog. Haha jag drack en drink, och kanske tre klunkar ur en cider, men thats it. Kände inte att jag varken behövde eller ville dricka mer. Vattenpiporna var roliga nog för mig.
Detta året var även första gången jag köpte raketer, och satte fyr på raketer. Det var kul såklart, men hade kanske vart lite roligare om vi haft lite bättre ställe att skjuta dom på, menmen. Justja!
Som de flesta säkert sätt så har jag färgat håret med! På nyårsafton så sa Jocke att han ville jag skulle färga håret, och jag sa att visst om du vill det så, men då får du betala för det för jag har ingen större lust att lägga pengar på det just nu. Och han sa ja, förvånande nog. Så eftersom jag mer eller mindre hade gillrat fällan åt mig själv så fick jag ju färga håret nu. Så samtidigt när vi var ute och shoppade saker inför kvällen så valde vi ut en hårfärg till mig, en brunröd. Men som ni sett på resultatet så är det mer rött än brunt, så jag är väl kanske inte sådär jätte nöjd själv, men alla andra verkar ju tycka om det iallafall, haha. Får se om jag färgar om det, till mörkbrun senare. Kommer ju liksom se förjävligt ut när det växer ut.

Ja, vad mer? Jag blev sjuk när jag var hos Jocke. Fick värsta febern, frös som ett as när min kropp egentligen kokade osv. Inte roligt kan jag ju meddela, men sådan tur var försvann det värsta väldigt fort, och nu har jag bara ont i halsen och i bihålorna.

Läste även ut en bok när jag var hos Jocke *stolt*. Jag hatar ju att läsa, och ännu mindre brukar jag läsa ut böcker, och verkligen inte på mindre än på en vecka! Så kändes som en stor grej för mig. Låt den rätte komma in, hette boken. Orkar verkligen inte förklara handlingen, men den har iallafall vampyrer i sig, kort sagt. Haha, har tom börjat på en ny bok, som Jocke tipsade mig om, min lilla personliga bokmal. Den verkar faktiskt jätte bra den med, även om jag blir lite smått förvirrad av den ibland.

Men men, nu är klockan halv 11, jag ska sätta mig och läsa lite, sedan äta frukost, fixa mig, kanske spela ett dota game innan jag drar till jobbet. Sedan jobba, komma hem och vara jätte trött, sitta uppe alldeles för länge ändå och sedan vakna en aningen för trött för att jobba på lördag morgon. Haha, hejdå.

RSS 2.0