Pixeldust

Jag känner mig ensam. Allt jag gör är samma saker om och om igen, en del saker varje dag, och andra på speciella dagar. Numera har jag inget liv, känns det iallafall som. Jag läser, pluggar, tittar på serier, övar på att sjunga, sover osv. Hur kul liv låter det som? Var ju i Göteborg i tisdags, och övernattade hos en vän. Det var ju helt klart någonting jag inte brukar göra, på något sätt, men ändå. Det var liksom 1-2 dagar, och idag är en ny dag med samma gamla vanor. Känns tom som denna dagen är värre än dagarna vanligtvis brukar vara. Kanske har med mitt besök i Göteborg att göra, jag vet inte. Men allt känns så tråkigt och helt hopplöst idag. Det känns ungefär som att det alltid kommer vara såhär, dag ut och dag in. Och ärligt talat, vem vill ha detta som en vardag? Ska försöka få tag på en ny vän här i Uddevalla, och se om vi kan ses imorgon, men just nu ser det inte så ljust ut. Men vi får se, ska väl inte ge upp helt än antar jag.

Förövrigt efter separationen med Joakim så mår jag bra, (förutom att vanorna ändrats då). Jag har knappt känt av det för att vara ärlig, och allra minst vart ledsen. Jag saknar honom inte på det sättet jag trodde jag skulle. Känslorna är där, såklart. Antagligen är det enda anledningen till att jag fortfarande blir svartsjuk. Dock finns det ju saker som han gör nu efter vårt förhållande som enligt mig bara bevisar att alla mina påståenden under vårt förhållande (som han nekade) är sanna. Vet inte ens vad jag ska tänka om den killen mer alltså, han var inte mer annorlunda än dom andra (vilket jag först trodde), det är nog det enda jag kan trycka fram ur hjärnan just nu.

Hur som helst. Får se hur det blir med morgondagen, det är ju trots allt fredag insåg jag nu, så lär ju inte hamna hemma iallafall! Hejdå!