Pixeldust

När jag kom hem igår natt, efter att ha vart hos Pernilla, så låg det en lapp på skrivbordet, med ett telefonnummer och en hotmail adress. Jag addade hotmail adressen på min msn, men aldrig, aldrig någonsin hade jag ens kunnat gissa att det skulle ändra mitt liv så drastiskt. Ca 2 timmar efter att jag addat hotmailadressen loggade han in. Jag märkte det inte själv, då jag hade statusen 'upptagen'. Det var inte förräns han skrev första ordet till mig på msn som jag märkte att han var där. Jag frågade det jag behövde fråga för att vara säker, och efteråt visste jag, detta var min pappa. Känslan var obeskrivlig. Jag trodde aldrig jag skulle höra något från honom igen, aldrig ha någon kontakt med honom över huvud taget. Jag är chockad. Jag har fått en pappa. Innan har jag alltid sagt att jag inte har en pappa, för jag har ju egentligen ingen i mitt liv, eller hur? Men nu väller alla känslorna över mig, som den största orkanen på flera år. Känslor som jag aldrig haft förr finns nu, och jag tycker allt känns förvirrande. Vi pratade inte länge, för klockan var 4 på natten hos mig och fem på morgonen hos honom, i Grekland. Men ända sedan den konversationen med honom, så har jag inte kunnat släppa honom ur tankarna. Han kommer förmodligen finnas med i mina tankar väldigt mycket resten av mitt liv nu, för innan tänkte jag mindre på honom än på allt annat, nästan. Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Jag har en pappa, fattar ni, JAG HAR EN HELT EGEN PAPPA! Bara att uttala ordet högt får mig att känna som jag pratar ett okänt språk. På jobbet idag gick jag runt som i trans, kunde inte släppa alla tankar. Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte. Jag får inte ens ihop ord till bloggen just nu. Dom som känner mig är nog lika chockade jag, eller okej kanske inte, men förvånade iallafall. Jag är dock rädd för vad baktanken är, varför han valt att ta kontakt just nu. Oavsett så älskar jag honom, det har jag alltid gjort, även om mamma aldrig sagt ett bra ord om honom. Men han är min pappa, och jag har bara en. Jag vet inte vad mer jag ska skriva, tyvärr. Men jag kan fortfarande inte förstå det, jag har en pappa.