Detta förbannade så kallade livet.

Hej!

Jag börjar bli så less på allt, på tanker om mitt förhållande, på all svartsjuka, på om det är värt det eller inte. Jag är trött på att älta helt enkelt, men ändå, så gör jag det. Det ligger ju dock i människans natur, så är ju inte så mycket jag kan göra åt det. Mitt och Jockes förhållande är väl egentligen katastrof, trots att våra känslor för varann är helt galet starka. Jag kan inte direkt fatta att det förhållandet, då jag trivts bäst med min pojkvän, kännt starkast känslor osv, ska vara det förhållandet som går sämst. Varförvarförvarför!? Jag vet inte vad jag sak ta mig till! Jag vill inte förlora honom, men jag känner mig helt vilsen, och båda gör samma misstag om och om igen. Jag vet bara inte hur mycket mer jag orkar. Men ärligt talat, så tror jag inte ens jag hade kunnat stå upp själv utan Joakim.

Idag har det för övrigt inte hänt ett skit. Jag vaknade mellan halv två och två någon gång. RIKTIGT skönt att sova ut, för en gång skull. Inte för att jag sov perfekt inatt, men bättre än dom flesta nätterna iallafall. Under min dag så har jag kanske spelat ett game, om jag minns rätt, chattat ytterst lite på msn, även om jag försökt. Jag har övat på att använda min ritplatta, men dock med stora svårigheter när fantasin inte vill komma och inspirera mig. Stort sett, min dag har sugigt. Det roligaste under dagen har väl vart när folk äntligen tagit dig i kragen och skrivit inlägg i sina bloggar, eller när jag i brist på annat kollat på Scrubs avsnitt. Kul dag, not. Sådant waste på tid.

Idag har jag även skött mgi med maten, vilket oftast är ett stort problem för mig. När jag vaknade upp i morse, helt utsvulten så gick jag ju såklart upp till köket för att äta frukost, men icke. Jag kände mig inte sugen på någonting. Inte macka, inte frukt, ingenting. Fanns ju inte så mycket att välja på kanske, men av det som fanns så var det verkligen ingenting som lockade. Så istället drack jag kanske tre klunkar mjölk, tog en utav mina fyra vattenflaskor i handen och gick ner på mitt rum igen. Alltså ingen frukost. Senare på eftermiddagen så bestämde jag mig för att äta dagens första rätt, en färdiglagad rätt som bara var att stoppa in i micron i ca 10 minuter. Underbart gott var det, tom med grönsaker! Och det mina vänner, är det enda jag ätit idag, om man bortser från en tablettask med russin, och vatten då såklart. Jag känner mig stolt, även om jag för tillfället känner hungern ända upp i halsen på mig själv. Hemskt egentligen, men ibland får man lida pin. Nu hoppas jag bara att morgondagen kommer gå lika bra. Tror dock inte det, för det brukar alltid bli katastrof dagen efter jag berättat hur bra det gått för mig. Wellwell, önska mig lycka till!

Hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0