Varför försvinna när man kan stanna?
Allt känns så sorgligt. Både min vän Billy och Elin ska flytta, långt från Uddevalla, inom loppet på ca 1 månad. Jag vet inte vad jag ska säga, känna eller tycka. Jag vill inte att någon av dom ska försvinna, framförallt inte Elin. Jag vet ju att vi inte ses så ofta, men att veta att ens nära och kära endå finns där är en stor känsla, en känsla som jag inte vill ska försvinna. Jag menar, räckte det inte med att Pernilla flyttade, och att man förlorade Jenny som kompis? När man får reda på att en av ens närmsta vänner ska flytta långt ifrån en så ångrar man direkt att man inte träffat dom mer. Jag saknar Elin, minns inte ens när jag träffade henne sist. Och just nu, just i detta ögonblicket så vill jag bara gråta. Med Nightwish - Beauty and the Beast i hörlurarna så svämmar ju bara alla minnen över. Jävla klump i halsen. Jag lovar, jag kommer gråta innan detta inlägget är slut. Jag vet inte vad jag ska säga. Känns så hemskt, och speciellt att det kommer hända just nu, just nu när jag verkligen inte ens har råd att köpa EN lösgodis. Det är stört, kunde det inte hänt en månad innan? Eller ja, lite mer timat iallafall. Jag kommer förmodligen inte kunna vara med på Billys hejdå fest eller vad man nu ska kalla det, eftersom det inte är i Uddevalla, och det suger tillräckligt utan att också veta att man kanske inte hinner säga hejdå till sin enda barndomsvän Elin, som jag älskar mer än nästan alla vänner jag har. Eller vadå nästan, det finns ingen vän jag älskar så mycket som henne. Det finns ingen som jag kan vara mig själv med så mycket som henne. Det finns ingen annan Elin, det finns ingen som kan få mig att känna mig så som hon gör. Jag menar, tänk om hon kommer hem till detta skitstället jätte sällan. Såklart vill ju jag åka dit upp med, men tanken på att inte kunna sova över hos henne mer, äta korv med bröd till frukost, dampa på bussen och allt sånt, det är bara en så fel tanke. Jag vill inte att Elin ska försvinna ut ur mitt liv, jag älskar henne. Jag antar att det är nu man märker att man är "vuxen", nu när alla tar tag i sina liv och gör det dom vill göra. Egentligen borde man ju önska att ELin aldrig träffade Patric, så han inte hade tagit henne hela vägen till Västerås. Men jag vet att hon älskar honom, och han henne. Och hennes lycka betyder trots allt allt. Nu tror jag att jag skrivit av mig tillräckligt för att kunna sluta tänka på allt detta, för tillfället. Och förresten, jag grät.
Ja, jag vet.
Hejsan.
Jag är en usel bloggskrivare, jag vet. No need to tell me. Känner inte riktigt att jag har varken lust eller tid med bloggen för att vara ärlig. Dock vet vi ju allihopa att jag har tiden till iallafall några blogginlägg per vecka. Men motivationen finns inte där, så då blir det helt enkelt inga inlägg alls. Men nog om det.
Körlektionerna rullar på som bara den, och alla mina 14 lektioner som jag betalt är nu slut. Är riktigt bra på att köra nu faktiskt, för att vara ärlig. Får beröm efter varje lektion och det finns inte direkt någonting som jag inte klarar av, som jag inte prövat än då såklart. Ligger dock fett efter med teorin, så får försöka tvinga mig själv läsa och gå på teorilektioner ibland. Men det är svårt, riktigt svårt. Jag menar vem går på en lektion frivilligt? Skolan var en annan sak, där handlade det om närvaro och studiebidrag. För jag menar hallå, vem går på en lektion i skolan om man inte måste enligt läraren? Just det, ingen, sålänge man inte har lektion efteråt och bara inte orkar sitta och vänta. Men ja, vi får se hur jag tar igen teorin. Får försöka skärpa mig med det iallafall.
Tycker inte jag har så mycket att skriva egentligen. Jag har börjat spela WoW igen, så det är det jag gör på min fritid. Utöver det så arbetar jag eller träffar Jocke. Tur att datorer finns endå, för utan den vet jag inte vad jag skulle göra, eftersom Josef har tagit min TV då hans egna gick sönder. Min dator gick sönder i onsdags förresten. Jag har ingen aning om varför, eller hur. Men efter att jag städat mitt rum och skulle starta den, så ville den inte mer. Så där satt jag, hela onsdag morgon/förmiddag och bråkade med den. Inte direkt så jag planerat min dag, men vad skulle jag göra. Sedan fick dock mamma iden att jag kunde få låna hennes pengar till räkningar och köpa en ny. Så jag hoppade snabbt in i duschen och åkte ner till stan. Väl framme vid min lilla dator butik så blev jag väl omhändertagen och vi valde tillsammans delar till min nya dator. Det kändes bra när allt var klart, och priset dessutom inte blev så högt som jag hade tänkt köpa en dator för senare. Dock köpte jag ju ingenting annat än själva datorn, alltså ingen ny skärm, så där slapp jag ju en stor summa, men ändå. Jag åkte sedan hem, och kollade på TV/pratade telefon resten av kvällen.
Dagen efter så hade jag körlektion, gick super duper bra, då jag fick MVG på mina två första inbackade parkeringar. Kändes väldigt skönt får jag tillägga. Efter det så åkte jag hem, bråkade lite med internet som inte ville starta på min gamla stenåldersdator osvosv. Och sedan ringde det i mobilen, från min lilla dator butik. Han sa att min dator var klar att hämta, trots att den inte skulle vara klar förräns imorgon. Så självklart kastade jag i mig maten som jag nyss gjort och åkte sedan iväg. Och sedan, ca en timma senare, kom jag hem med en alldeles ny dator, SKÖNT! Jag visste ju att den som gick sönder inte skulle hålla så länge till, men jag antog att den skulle klara sig till februari iallafall. Men nu blev det som det blev, och jag är grymt nöjd! Dock tog min ekonomi väldigt mycket stryk av detta, så jag vet inte ens om jag kommer ha råd med nya körlektioner just nu. Vi får helt enkelt se imorgon när jag fått min lön, om jag har råd, efter att jag lagt undan pengar som jag måste ha till annat. Så håll tummarna för mig, för en riktigt fet löning!
I torsdags kom även Jocke, efter körlektionen och datorhämtningen. Första gången NÅGONSIN som han kom till Uddevalla. Helt sinnessjukt att det skulle behöva ta 7½ månad innan han fick komma hit för min mamma. Vet inte ens när det kommer hända igen, men jag är glad att han fått se hur jag bor nu iallafall. Och i söndags, alltså igår, gjorde han något otroligt mot mig innan han skulle hem. Tack för det älskling, ingenting kan slå det ögonblicket! <3
För övrigt så känns allting så mycket bättre mellan mig och honom nu. Klart vi tjafsar fortfarande, men inte som förr, enligt mig. Men sedan och andra sidan så är man två i ett förhållande, och jag har ingen aning om hur han känner. Men att en av oss känner så är ju en bra start iallafall!
Tack för mig, får väl se när jag skriver igen!
Jag är en usel bloggskrivare, jag vet. No need to tell me. Känner inte riktigt att jag har varken lust eller tid med bloggen för att vara ärlig. Dock vet vi ju allihopa att jag har tiden till iallafall några blogginlägg per vecka. Men motivationen finns inte där, så då blir det helt enkelt inga inlägg alls. Men nog om det.
Körlektionerna rullar på som bara den, och alla mina 14 lektioner som jag betalt är nu slut. Är riktigt bra på att köra nu faktiskt, för att vara ärlig. Får beröm efter varje lektion och det finns inte direkt någonting som jag inte klarar av, som jag inte prövat än då såklart. Ligger dock fett efter med teorin, så får försöka tvinga mig själv läsa och gå på teorilektioner ibland. Men det är svårt, riktigt svårt. Jag menar vem går på en lektion frivilligt? Skolan var en annan sak, där handlade det om närvaro och studiebidrag. För jag menar hallå, vem går på en lektion i skolan om man inte måste enligt läraren? Just det, ingen, sålänge man inte har lektion efteråt och bara inte orkar sitta och vänta. Men ja, vi får se hur jag tar igen teorin. Får försöka skärpa mig med det iallafall.
Tycker inte jag har så mycket att skriva egentligen. Jag har börjat spela WoW igen, så det är det jag gör på min fritid. Utöver det så arbetar jag eller träffar Jocke. Tur att datorer finns endå, för utan den vet jag inte vad jag skulle göra, eftersom Josef har tagit min TV då hans egna gick sönder. Min dator gick sönder i onsdags förresten. Jag har ingen aning om varför, eller hur. Men efter att jag städat mitt rum och skulle starta den, så ville den inte mer. Så där satt jag, hela onsdag morgon/förmiddag och bråkade med den. Inte direkt så jag planerat min dag, men vad skulle jag göra. Sedan fick dock mamma iden att jag kunde få låna hennes pengar till räkningar och köpa en ny. Så jag hoppade snabbt in i duschen och åkte ner till stan. Väl framme vid min lilla dator butik så blev jag väl omhändertagen och vi valde tillsammans delar till min nya dator. Det kändes bra när allt var klart, och priset dessutom inte blev så högt som jag hade tänkt köpa en dator för senare. Dock köpte jag ju ingenting annat än själva datorn, alltså ingen ny skärm, så där slapp jag ju en stor summa, men ändå. Jag åkte sedan hem, och kollade på TV/pratade telefon resten av kvällen.
Dagen efter så hade jag körlektion, gick super duper bra, då jag fick MVG på mina två första inbackade parkeringar. Kändes väldigt skönt får jag tillägga. Efter det så åkte jag hem, bråkade lite med internet som inte ville starta på min gamla stenåldersdator osvosv. Och sedan ringde det i mobilen, från min lilla dator butik. Han sa att min dator var klar att hämta, trots att den inte skulle vara klar förräns imorgon. Så självklart kastade jag i mig maten som jag nyss gjort och åkte sedan iväg. Och sedan, ca en timma senare, kom jag hem med en alldeles ny dator, SKÖNT! Jag visste ju att den som gick sönder inte skulle hålla så länge till, men jag antog att den skulle klara sig till februari iallafall. Men nu blev det som det blev, och jag är grymt nöjd! Dock tog min ekonomi väldigt mycket stryk av detta, så jag vet inte ens om jag kommer ha råd med nya körlektioner just nu. Vi får helt enkelt se imorgon när jag fått min lön, om jag har råd, efter att jag lagt undan pengar som jag måste ha till annat. Så håll tummarna för mig, för en riktigt fet löning!
I torsdags kom även Jocke, efter körlektionen och datorhämtningen. Första gången NÅGONSIN som han kom till Uddevalla. Helt sinnessjukt att det skulle behöva ta 7½ månad innan han fick komma hit för min mamma. Vet inte ens när det kommer hända igen, men jag är glad att han fått se hur jag bor nu iallafall. Och i söndags, alltså igår, gjorde han något otroligt mot mig innan han skulle hem. Tack för det älskling, ingenting kan slå det ögonblicket! <3
För övrigt så känns allting så mycket bättre mellan mig och honom nu. Klart vi tjafsar fortfarande, men inte som förr, enligt mig. Men sedan och andra sidan så är man två i ett förhållande, och jag har ingen aning om hur han känner. Men att en av oss känner så är ju en bra start iallafall!
Tack för mig, får väl se när jag skriver igen!
Long time no see!
Hej mina trogna läsare!
Jag vet att det var ett tag sedan jag skrev, men jag har helt enkelt haft annat för mig. Eller nej okej, nu ljuger jag. Jag är för lat för att skriva helt enkelt. Men nu när jag lovat bl a min kära vän Elin att jag ska skriva mer, så kände jag att jag inte kunde strunta i det ännu en gång, så nu sitter jag här och skriver. Bättre sent än aldrig.
Mitt liv är dock inte så mycket mer intressant än innan. Mitt liv innehåller fortfarande bara spela, körlektioner, jobb och Joakim. Hinner aldrig träffa vänner tex. Eller rättare sagt, då jag kan träffa vänner, så är mina vänner i skolan, oftast. Eller så är det avståndet som hindrar en, då man inte har fritidskort. Men kan väl börja skriva lite om de få kategorierna som jag har i mitt liv. Vi börjar med körlektionerna.
Jag hade idag min 10e körlektion. Jag kan inte riktigt fatta att jag kört så mycket redan, fast iofs så har jag ju kört 2-3 gånger i veckan. Men det är iallafall jätte kul, och oja, jag är ingen bilmänniska, men tom jag tycket det. Vi har börjat köra mer inne i stan nu med, där det är mer trafik osv. På de flesta lektionerna går det bra, dock med småfel såklart. Det värsta för mig är rödljus. Inte att stanna när det är ett, utan att komma därifrån utan att få kärringstopp. Jag är ju som många vet en sådan människa som lätt stressar upp sig och vill att allt ska ske med en gång. Så får kämpa med det varje gång. Sedan hackar ju bilen ibland när jag har för mycket lite/mycket koppling/gas. Mycket saker man ska tänka på liksom, men det kommer ju såklart. Man måste ju göra fel för att lära sig göra rätt, för att försöka låta lite sådär vis. Det roligaste under dagens körlektion var nog när jag inte fick iväg bilen vid ett rödljus under så lång tid, att det hann bli rött igen. Haha, så roligt när jag tänker på det, fast det tyckte jag såklart inte då. Det andra roliga idag var när jag höll på att köra in i en annan bil, som stog parkerad vid sidan av vägen. Haha, så fruktansvärt kul det var när man såg hur rädd Micke blev. Hans armar bara flög upp. Haha, ett minne för livet, helt klart. Min nästa körlektion är på torsdag, ser redan fram emot det!
Teorin går väl sådär, vet inte riktigt hur man brukar ligga till när man kört ett visst antal lektioner. Har iallafall läst halva boken nu, men kommer nog få läsa den en gång till sedan efter att jag gått på alla teorilektioner. Jag läser ju oftast när jag åker buss ner till Jocke, så det blir ju inte så ofta man läser tyvärr, ska försöka skärpa mig med det. Men får väl se hur mycket jag lyckas med det. Wish me good luck med körkortet iallafall!
Nu tänkte jag skriva om det som mina läsare förmodligen är minst intresserade av, nämligen spelandet. Känns inte som jag kan spela alls längre, och jag blir bara arg hela tiden bara för att det går så dåligt. Eller så är alla andra mycket bättre än vanligt. Jag vet inte, men det börjar bli väldigt tråkigt, för det är aldrig någon som har lust att spela mer. Iallafall inte samtidigt iallafall, tyvärr. Och alla har yp börjat spela andra spel med, så det funkar liksom inte alls. Och att spela själv är ju skittråkigt, så då kollar jag hellre på en serie eller liknande. Just nu håller jag på att se på Heroes, Andra Avenyn, Two and a half men och såklart Sex and the City. Kom på att jag måste ladda ner det nya avsnittet av Heroes nu med, (sätter igång nedladdningen). Snart är Two and a half men slut med tyvärr, så sedan är det nästan bara Sex and the City kvar, och Andra Avenyn på söndagar-måndagar. Mycket serier för min del, iallafall nu för tiden. Men liksom, jag har inget annat att göra. När jag äter tex så är det klart jag vill ha någonting att kolla på. Och då är Two and a half men en ren självklarhet. Men nog om det, inget ni vill höra om ändå antagligen.
Med mig och Jocke går det väl okej, tror jag. Känns lite bättre för mig iallafall, fast sedan och andra sidan så är det nog mest jag som mår dåligt av vårt förhållande. Men hoppas det löser sig iallafall, kommer dock bli kämpigt i december när vi inte kommer kunna ses på 3 veckor, vilket vi inte är vana vid. Kan inte tänka mig att inte ha distans, att kunna träffa sin pojkvän när man vill. Låter helt sjukt enligt mig. Jag tycker ändå jag och Jocke träffas rätt ofta, för det tar liksom ca 1½ mellan våra möten, är det egentligen så mycket, även enligt er som inte har distans? Äsch, antar att det handlar om vanesak. Men ja, hoppas att allt kommer bli felfritt mellan mig och Jocke snart iallafall, eftersom det börjar kännas som att det är påväg uppåt atm.
Vad ska jag mer skriva? *suck* Gick och fotograferade mig idag, för mitt nya leg. Det var tur att jag gick nu, för det tar tydligen ca 2-3 veckor innan jag får det. Och eftersom jag ska ut i december så behöver jag det ju som sagt. Har även storhandlat idag, känns det som iallafall. Mat alltså. Måste erkänna att man känner sig väldigt vuxen när man handlar mat till sig själv. Och nej, då pratar jag inte om mat som man värmer i mikron/ugnen, utan mat som man måste laga på spisen, krydda, tillsätta ingridienser osv helt själv för att det ska bli bra. Skönt att kunna äta vad man vill måste jag säga. Tror jag äter middagen som mamma gör max en gång per vecka. Är så jävla trött på hennes mat. Det vi äter är ris/potatis (75% av gångerna är det ris), kött, köttbullar, gryta, korv med börd och kanske en hamburgare ibland. Ibland hoppar det även upp en fiskrätt. Men aldrig udda saker om man nu ska kalla det. Tex pyttipanna, tacos, lasange osvosv. Liksom VANLIGA grejer. För nej, här äter vi ris som kineser! Och de få gångerna som vi har mat hemma som jag kan laga själv, så är det alltid pasta och köttbullar. Dock älskar jag det, min favoritmat, men ändå. Vem fan vill leva på det varje dag? Måste väl tyvärr meddela att det är det jag kommer äta ikväll, igen. Åt det i förrgår, och igår vart det ingen mat alls för det fanns ingen pasta. JAG ÄLSKAR MIN FAMILJS MAT! \o/
Hur fan kom jag in på det förresten? Jaja, skitsamma. Nu orkar jag inte skriva mer. Inte för att jag vet vad jag ska göra nu men, får väl se klart på Two and a half men DVDn, sätta mig och sjunga eller liknande. Byebye for now.
Sorry att inlägget blev så långt. Såg längden efter jag sparat.
Jag vet att det var ett tag sedan jag skrev, men jag har helt enkelt haft annat för mig. Eller nej okej, nu ljuger jag. Jag är för lat för att skriva helt enkelt. Men nu när jag lovat bl a min kära vän Elin att jag ska skriva mer, så kände jag att jag inte kunde strunta i det ännu en gång, så nu sitter jag här och skriver. Bättre sent än aldrig.
Mitt liv är dock inte så mycket mer intressant än innan. Mitt liv innehåller fortfarande bara spela, körlektioner, jobb och Joakim. Hinner aldrig träffa vänner tex. Eller rättare sagt, då jag kan träffa vänner, så är mina vänner i skolan, oftast. Eller så är det avståndet som hindrar en, då man inte har fritidskort. Men kan väl börja skriva lite om de få kategorierna som jag har i mitt liv. Vi börjar med körlektionerna.
Jag hade idag min 10e körlektion. Jag kan inte riktigt fatta att jag kört så mycket redan, fast iofs så har jag ju kört 2-3 gånger i veckan. Men det är iallafall jätte kul, och oja, jag är ingen bilmänniska, men tom jag tycket det. Vi har börjat köra mer inne i stan nu med, där det är mer trafik osv. På de flesta lektionerna går det bra, dock med småfel såklart. Det värsta för mig är rödljus. Inte att stanna när det är ett, utan att komma därifrån utan att få kärringstopp. Jag är ju som många vet en sådan människa som lätt stressar upp sig och vill att allt ska ske med en gång. Så får kämpa med det varje gång. Sedan hackar ju bilen ibland när jag har för mycket lite/mycket koppling/gas. Mycket saker man ska tänka på liksom, men det kommer ju såklart. Man måste ju göra fel för att lära sig göra rätt, för att försöka låta lite sådär vis. Det roligaste under dagens körlektion var nog när jag inte fick iväg bilen vid ett rödljus under så lång tid, att det hann bli rött igen. Haha, så roligt när jag tänker på det, fast det tyckte jag såklart inte då. Det andra roliga idag var när jag höll på att köra in i en annan bil, som stog parkerad vid sidan av vägen. Haha, så fruktansvärt kul det var när man såg hur rädd Micke blev. Hans armar bara flög upp. Haha, ett minne för livet, helt klart. Min nästa körlektion är på torsdag, ser redan fram emot det!
Teorin går väl sådär, vet inte riktigt hur man brukar ligga till när man kört ett visst antal lektioner. Har iallafall läst halva boken nu, men kommer nog få läsa den en gång till sedan efter att jag gått på alla teorilektioner. Jag läser ju oftast när jag åker buss ner till Jocke, så det blir ju inte så ofta man läser tyvärr, ska försöka skärpa mig med det. Men får väl se hur mycket jag lyckas med det. Wish me good luck med körkortet iallafall!
Nu tänkte jag skriva om det som mina läsare förmodligen är minst intresserade av, nämligen spelandet. Känns inte som jag kan spela alls längre, och jag blir bara arg hela tiden bara för att det går så dåligt. Eller så är alla andra mycket bättre än vanligt. Jag vet inte, men det börjar bli väldigt tråkigt, för det är aldrig någon som har lust att spela mer. Iallafall inte samtidigt iallafall, tyvärr. Och alla har yp börjat spela andra spel med, så det funkar liksom inte alls. Och att spela själv är ju skittråkigt, så då kollar jag hellre på en serie eller liknande. Just nu håller jag på att se på Heroes, Andra Avenyn, Two and a half men och såklart Sex and the City. Kom på att jag måste ladda ner det nya avsnittet av Heroes nu med, (sätter igång nedladdningen). Snart är Two and a half men slut med tyvärr, så sedan är det nästan bara Sex and the City kvar, och Andra Avenyn på söndagar-måndagar. Mycket serier för min del, iallafall nu för tiden. Men liksom, jag har inget annat att göra. När jag äter tex så är det klart jag vill ha någonting att kolla på. Och då är Two and a half men en ren självklarhet. Men nog om det, inget ni vill höra om ändå antagligen.
Med mig och Jocke går det väl okej, tror jag. Känns lite bättre för mig iallafall, fast sedan och andra sidan så är det nog mest jag som mår dåligt av vårt förhållande. Men hoppas det löser sig iallafall, kommer dock bli kämpigt i december när vi inte kommer kunna ses på 3 veckor, vilket vi inte är vana vid. Kan inte tänka mig att inte ha distans, att kunna träffa sin pojkvän när man vill. Låter helt sjukt enligt mig. Jag tycker ändå jag och Jocke träffas rätt ofta, för det tar liksom ca 1½ mellan våra möten, är det egentligen så mycket, även enligt er som inte har distans? Äsch, antar att det handlar om vanesak. Men ja, hoppas att allt kommer bli felfritt mellan mig och Jocke snart iallafall, eftersom det börjar kännas som att det är påväg uppåt atm.
Vad ska jag mer skriva? *suck* Gick och fotograferade mig idag, för mitt nya leg. Det var tur att jag gick nu, för det tar tydligen ca 2-3 veckor innan jag får det. Och eftersom jag ska ut i december så behöver jag det ju som sagt. Har även storhandlat idag, känns det som iallafall. Mat alltså. Måste erkänna att man känner sig väldigt vuxen när man handlar mat till sig själv. Och nej, då pratar jag inte om mat som man värmer i mikron/ugnen, utan mat som man måste laga på spisen, krydda, tillsätta ingridienser osv helt själv för att det ska bli bra. Skönt att kunna äta vad man vill måste jag säga. Tror jag äter middagen som mamma gör max en gång per vecka. Är så jävla trött på hennes mat. Det vi äter är ris/potatis (75% av gångerna är det ris), kött, köttbullar, gryta, korv med börd och kanske en hamburgare ibland. Ibland hoppar det även upp en fiskrätt. Men aldrig udda saker om man nu ska kalla det. Tex pyttipanna, tacos, lasange osvosv. Liksom VANLIGA grejer. För nej, här äter vi ris som kineser! Och de få gångerna som vi har mat hemma som jag kan laga själv, så är det alltid pasta och köttbullar. Dock älskar jag det, min favoritmat, men ändå. Vem fan vill leva på det varje dag? Måste väl tyvärr meddela att det är det jag kommer äta ikväll, igen. Åt det i förrgår, och igår vart det ingen mat alls för det fanns ingen pasta. JAG ÄLSKAR MIN FAMILJS MAT! \o/
Hur fan kom jag in på det förresten? Jaja, skitsamma. Nu orkar jag inte skriva mer. Inte för att jag vet vad jag ska göra nu men, får väl se klart på Two and a half men DVDn, sätta mig och sjunga eller liknande. Byebye for now.
Sorry att inlägget blev så långt. Såg längden efter jag sparat.
