Mitt kära hem, Uddevalla
Nu är jag hemma, efter att ha suttit på bussen i fyra timmar. Jag åkte 7:15 imorse, vilket alltid är lite småjobbigt när man måste gå upp klockan sex på morgonen. Men det är trots allt väldigt skönt att vara hemma redan vid 11:15. Det känns liksom som man har hela dagen kvar, vilket det inte alls känns som när man är hemma vid 14-15 tiden. Dock om man försöker föreställa sig att man var med Joakim imorse, så känns det väldigt konstigt. Det känns långt bort, och inte alls som att det var idag, utan snarare som igår.
Hur som helst så är jag ju hemma nu iallafall, och det är skönt, men såklart tråkigt och jobbigt med. Jag saknar Joakim jätte mycket. Vi klarade veckan galant, och även om jag trodde att vi skulle bråka igår (som jag skrev i mitt senaste inlägg), så gjorde vi inte det. Det är skönt att vi klarade oss igenom detta besöket utan större problem, för det visar att vi kan klara det. Jag älskar verkligen Joakim, trots alla problem vi haft. Och jag vill vara med honom, så länge det bara går!
På tal om kärlek och sådant så skrev jag ju lite om min svartsjuka i mitt tidigare inlägg. Jag har tänkt en del på det, och jag tror jag kommit fram till lite små saker iallafall. Min svartsjuka igår ledde ju tyvärr till att jag gjorde någonting jag inte borde göra, jag läste en konversationslogg på Joakims dator, fast jag visste att jag inte borde göra det. Men jag gjorde det iallafall. Kan ju inte direkt påstå över att jag blev glad över vad jag såg. Men jag har tänkt på just det här: Är det bara jag, eller har jag faktiskt rätt i att vara svartsjuk över vissa saker? Har jag tex rätt över att vara svartsjuk över att den här tjejen jag är svartsjuk över kallar Joakim för 'sötispojken', 'Du är bara för söt' (om och om igen)? Har jag rätt att vara svartsjuk över att dom vill prata i telefon med varandra innan någon av dom ska resa iväg någonstans? Joakim skriver till henne att han önskar han var hos henne så han kunde stötta henne. Visst, det är väl klart man vill stötta sina vänner. Men ska man behöva önska att man var hos dom för det? Det låter så himla löjligt allting jag skriver, det vet jag, men jag känner inte att det finns någon att snacka om det med, eller att få tips av. Den här tjejen ville också att Joakim skulle åka ner till henne (hon bor i Spanien), och hon erbjöd sig att betala halva biljetten. Han sa typ någonting om att han skulle spara pengar osv, men att han skulle sikta in sig på en annan resa först (Egyptien med familjen i december). Jag frågade honom om det och han sa att han inte hade tänkt åka dit utan mig. Men då tänker jag ju såklart såhär. Varför i hela friden skulle jag vilja åka ner till henne, för att han ska hälsa på henne? Och skulle det kännas bra för mig om jag vet att hon betalar halva hans biljett? Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka. Det är klart man får prata i telefinm umgås osv, det gör ju jag med mina kill kompisar med. Men jag pratar inte i telefon med dom, jag skyndar mig inte att göra saker bara för att hinna prata mer på msn med dom. Jag måste inte ens prata med mina närmsta vänner i telefon om dom ska resa någonstans. Läste hennes blogg med, och hon skrev någonting om att Joakim fick henne att känna den där känslan man får när man vaknar mitt i natten av att man fått ett sms där det står 'Jag saknar dig/Jag älskar dig', och det tolkar jag ju såklart, så fel det bara möjligtvis går! Jag förstår inte, tänker jag så fel? Är det så fel att jag är svartsjuk? Det finns så många som säger till mig att dom ser jag mår dåligt, att jag borde sluta försöka för att dom inte tror jag mår bättre av allt det här. Men grejen är den att jag mår så jävla underbart, så länge jag inte har något medvetande om att hon finns, om allt de dom skriver, säger i telefon osv. Men så fort hon ploppar upp i mina tankar så hamnar jag så långt ner så det finns inte. Det värsta är ju att det förmodligen inte finns någonting att göra åt det, för han kommer inte sluta göra någonting. Jag kommer helt enkelt inte ha något val än att leva med det, eller?
Det känns bara så fel att en annan tjej ska få kalla min pojkvän för söta saker, när det känns jobbigt för mig. För jag vet att om en kille hade skrivit så till mig, så hade jag reagerat. Hade vart snällt om ni kommenterade och skrev vad ni tyckte, vad ni tycker jag ska göra. Vad jag har rätt/fel att känna osv. Känns som jag behöver lite fler utomstående åsikter om det här.
Hoppas dock ni inte missförstår mig helt, jag skulle aldrig be honom avsluta vänskapen med henne. Men det finns vissa saker, som jag anser är att gå för långt över vänskap, att det finns vissa saker som man endast gör om man är tillsammans med någon eller är singel.
Hoppas ingen tog illa upp av inlägget (speciellt inte en viss person), för det var inte det som var meningen!
Hur som helst så är jag ju hemma nu iallafall, och det är skönt, men såklart tråkigt och jobbigt med. Jag saknar Joakim jätte mycket. Vi klarade veckan galant, och även om jag trodde att vi skulle bråka igår (som jag skrev i mitt senaste inlägg), så gjorde vi inte det. Det är skönt att vi klarade oss igenom detta besöket utan större problem, för det visar att vi kan klara det. Jag älskar verkligen Joakim, trots alla problem vi haft. Och jag vill vara med honom, så länge det bara går!
På tal om kärlek och sådant så skrev jag ju lite om min svartsjuka i mitt tidigare inlägg. Jag har tänkt en del på det, och jag tror jag kommit fram till lite små saker iallafall. Min svartsjuka igår ledde ju tyvärr till att jag gjorde någonting jag inte borde göra, jag läste en konversationslogg på Joakims dator, fast jag visste att jag inte borde göra det. Men jag gjorde det iallafall. Kan ju inte direkt påstå över att jag blev glad över vad jag såg. Men jag har tänkt på just det här: Är det bara jag, eller har jag faktiskt rätt i att vara svartsjuk över vissa saker? Har jag tex rätt över att vara svartsjuk över att den här tjejen jag är svartsjuk över kallar Joakim för 'sötispojken', 'Du är bara för söt' (om och om igen)? Har jag rätt att vara svartsjuk över att dom vill prata i telefon med varandra innan någon av dom ska resa iväg någonstans? Joakim skriver till henne att han önskar han var hos henne så han kunde stötta henne. Visst, det är väl klart man vill stötta sina vänner. Men ska man behöva önska att man var hos dom för det? Det låter så himla löjligt allting jag skriver, det vet jag, men jag känner inte att det finns någon att snacka om det med, eller att få tips av. Den här tjejen ville också att Joakim skulle åka ner till henne (hon bor i Spanien), och hon erbjöd sig att betala halva biljetten. Han sa typ någonting om att han skulle spara pengar osv, men att han skulle sikta in sig på en annan resa först (Egyptien med familjen i december). Jag frågade honom om det och han sa att han inte hade tänkt åka dit utan mig. Men då tänker jag ju såklart såhär. Varför i hela friden skulle jag vilja åka ner till henne, för att han ska hälsa på henne? Och skulle det kännas bra för mig om jag vet att hon betalar halva hans biljett? Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka. Det är klart man får prata i telefinm umgås osv, det gör ju jag med mina kill kompisar med. Men jag pratar inte i telefon med dom, jag skyndar mig inte att göra saker bara för att hinna prata mer på msn med dom. Jag måste inte ens prata med mina närmsta vänner i telefon om dom ska resa någonstans. Läste hennes blogg med, och hon skrev någonting om att Joakim fick henne att känna den där känslan man får när man vaknar mitt i natten av att man fått ett sms där det står 'Jag saknar dig/Jag älskar dig', och det tolkar jag ju såklart, så fel det bara möjligtvis går! Jag förstår inte, tänker jag så fel? Är det så fel att jag är svartsjuk? Det finns så många som säger till mig att dom ser jag mår dåligt, att jag borde sluta försöka för att dom inte tror jag mår bättre av allt det här. Men grejen är den att jag mår så jävla underbart, så länge jag inte har något medvetande om att hon finns, om allt de dom skriver, säger i telefon osv. Men så fort hon ploppar upp i mina tankar så hamnar jag så långt ner så det finns inte. Det värsta är ju att det förmodligen inte finns någonting att göra åt det, för han kommer inte sluta göra någonting. Jag kommer helt enkelt inte ha något val än att leva med det, eller?
Det känns bara så fel att en annan tjej ska få kalla min pojkvän för söta saker, när det känns jobbigt för mig. För jag vet att om en kille hade skrivit så till mig, så hade jag reagerat. Hade vart snällt om ni kommenterade och skrev vad ni tyckte, vad ni tycker jag ska göra. Vad jag har rätt/fel att känna osv. Känns som jag behöver lite fler utomstående åsikter om det här.
Hoppas dock ni inte missförstår mig helt, jag skulle aldrig be honom avsluta vänskapen med henne. Men det finns vissa saker, som jag anser är att gå för långt över vänskap, att det finns vissa saker som man endast gör om man är tillsammans med någon eller är singel.
Hoppas ingen tog illa upp av inlägget (speciellt inte en viss person), för det var inte det som var meningen!
Kommentarer
Postat av: Gliiidarn
Jag hoppas du vet att du kan prata med mig, om vad som helst, och att jag inte berättar för någon om du vill så. Jag kanske inte alltid har bra svar om äns svar, men någon att prata med kan alltid va gott :) Och det här med svartsjukan? Jag tycker att sånt är helt normalt beteende. Det visar ju att man har känslor, och då kanske även känslor för någon av dom inblandade. Jag har varit svartsjuk ett par gånger själv så jag vet hur du känner dig. Kanske inte av samma anledning, men principen är densamma. Hur jag tar hand om det? Jaa, det är nog något jag inte vill ta såhär, här och nu :/
Trackback
